Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingalaget. En gengångare i samhället. Av Sigurd Erixon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGALAGET. EN GENGÅNGARE I SAMHÄLLET. 107
sprunglig, men huviiduppdelningen motsvarar, vad vi förut lärt
känna.
Det finnes också exempel på att vissa kraftprov måste
genomgås för uppflyttningen. Sålunda finns i Fröreda by i Järeda socken,
Aspelands härad, Småland, en sten, s. k. kampastcn, soni pojkarna
skulle lyfta. Orkade de detta, betraktades de ej längre som
halvvuxna utan sades vara »helkarlar».1 Liknande kraftprov äro kända
från Lönneberga och Högsby socknar i Småland, och jag har även
antecknat bruket i Svealand, t. ex. i Närke och Västmanland.2 I
o O
Adals-Liden i Ångermanland uppgavs, att ynglingarna genom
brottning skulle visa sig »vara karlar», varefter de fingo vara med de
äldre vid nattfrierierna. Från samma trakt har jag också antecknat,
att ynglingarna ej fingo vara med att »gå ut på» förrän de excercerat,1
en senare anpassning således i stil med den roll konfirmationen
spelat för initiationen. På samma sätt brukade en friare i Småland
avvisas, om han ej förut s-varit på hea» och var ^ torr bakom öron ar.2
Möjligen kan även ynglingarnas ridfärd till kyrkan3 i Yörå,
Österbotten, vid Mickelsmäss, vara en kvarleva av äldre ridtävlingar som
mandomsprov. Dessa prestationer äga nära motsvarighet i de prov,
som i olika delar av världen pålagts ynglingarna, innan de fingo
tillstånd att gifta sig och varpå även i Sverige finnas, om också
tämligen sekundära belägg, t. ex. i fordran på den s. k. giftasåkern
. . _ . .
i Älvdalen i Dalarna. Även hos Tacitus finnes en motsvarighet.4
Seden tillät icke någon att kläda sig i vapen, förrän de samlade
medborgarna godkänt honom som vapenför. Då blev den unge
mannen på själva tinget antingen av någon bland hövdingarna eller
av sin fader eller av sina släktingar klädd i hjälm och »framea».
Detta motsvarar, säger Tacitus, hos dem iklädandet av togan. Detta
är ynglingaålderns första utmärkelse: förut betraktas de blott som
en del av familjen, nu såsom en del av staten. På tal om chatterna
har Tacitus vidare följande uppgift5: ^ A Utifrån inträdet i manbar-
1 Byundersökn. 1917.
2 Byundersökn. 1916 och 1917.
3 Wikman a. a. i Hemvan nen VI sid. 36.
4 Jag citerar Hammarstedts översättning. Kap. 13.
5 Anf. arb., kap. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
