Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingalaget. En gengångare i samhället. Av Sigurd Erixon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 SIGURD ERIXON.
Att det är flickan, som höll gillet, förutsätter väl också, att
ynglingen måste göra detsamma. Härmed sammanhänga vissa fingerade
avstraffningsceremonier vid bröllop i Dalarna, då brudsvennerna
under festens lopp deltagit i nattfrierierna.
Fröken Louise Hagberg har skildrat den s. k. björkdragningen
och kryckeståten i Sverige och påvisat att »kryckebreven» med käpp
och krycka övertagit samma funktion, som de egentliga
bröllopsträden annars.1 Både i Norden och på kontinenten har man vid
denna sed fäst förklaringen, att kontrahenterna ramlat ned från
predikstolen eller kyrktaket och brutit benen av sig, varför de
behövde stöd.
Liksom upptåget med kryckan eller kryckebrevet oftast
kombineras med någon av lysningsdagarna fore bröllopet har myten om
de brutna benen fästs vid förberedelserna till bröllopet och ej
sällan just vid nattfrieriet. Sålunda säges i Hälsingland den bryta
benen av sig, som gått för långt vid nattfrieri. Möjligen gäller
detsamma om en sed i Boda socken, Dalarna, att en yngling bäres
på en stege hem till bröllopshuset, om han som deltagare i ett
bröllop överraskades med att ha givit sig ut på nattfrieri.- I
Vasatrakten i Finland sägas flickorna mista och gossarna taga
»gala-benet» (golabäini), då de första natten vila tillsammans.3 Tron är
således här kombinerad med fästmanskapets början.
Benämningen golaben, d. v. s. gulbeo, fordrar sin egen förklaring.
l södra Östergötland säges den, som första gången uträttar ett
göromål, »lösa gålbena».4 I många landskap i Sverige kallas den
gul-bening eller gulbenskarl, som första gången besöker en ort, en marknad
eller folksamling, avslutar ett köp, deltar i ett arbete etc. Så är
förhållandet i hela Norrland,5 större delen av Svealand6 och i Öster-
1 Louise Hagberg, Krycka och kryckeståt, Fataburen 1915 sid. 129 f.
2 Byundersöku. 1919. Möjligen beror denna sed på, att gästen var eller kunce
vara från annan by och därför skulle upptagas i laget.
3 H. Vendell, Ordbok öfver de östsvenska dialekterna.
4 Dybecks Runa 1849, sid. 35.
5 Rietz, Dialektlexikon; Augustin, Försök till en ordbok öfver målet i Medelpad;
C. J. Lenström, Ordbok öfver Helsingdialekten; Byundersökningar 1917-1919.
6 Jfr Rietz, anf. arb.; Magnusson, Tillägg till ordlista öfver Fryksdalsmålet,
o ..
Sv. Landsmål 11:2; Gustaf Ericsson, Ordlista ur Åkers och Oster-Rekarne härads folkspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
