Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brudstrumpeband. Undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse. Av Louise Hagberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 LOUISE HAGBERG.
De strumpeband, som bruden bar under vigseln, hade hon ibland
själv tillverkat och ibland fått i present, såsom av svärföräldrarna
eller enbart svärfadern eller svärmodern, likasom brudgummen sina
hängslen, vilka skulle vara lika med brudens strumpeband, som voro
utsirade med så många blommor, krumelurer och färger som möjligt.1
Begåvning av strumpeband var mycket vanlig såväl vid bröllop
som andra tillfällen. »Notabelt det bruket», säger härom Linné, »som
i Dalarra mest öfver allt är antaget, att qvinfolken skänka sina
gäster, hälst vid deras afresa, dalband.»2
Vid bröllop brukade bruden skänka sådana till brudgummen,
brndsvennen, bönemannen, svärfadren o. s. v. På Dagö skulle
prästen ha ett par strumpor, strumpeband och gördel, och på Wormsö
gav bruden de unga flickorna ett par med strumpeband
sammanbundna strumpor. Bland ester och finnar har dylik begåvning även
varit mycket allmän.8
Ibland skulle alla närvarande kvinnor, och ibland även varje
gäst på ett större bröllop, erhålla ett par ylleband som skickliga
bandgummor i god tid begynte att tillverka, ofta veckotal innan
bröllopet skulle stå. De vävdes långa och synnerligen granna.
Dessa brudstrumpeband utdelades än bröllopsdagen vid bordet genom
»hovjunkaren», vilken hängde dem över axlarna på såväl män som
kvinnor och än av själva bruden vid bröllopets slut, som då skänkte
dem till närmaste släktingar och »motridare», vilka senare vid nästa
bröllop begagnade banden till prydnad åt hästarna vid
»motrid-ningen».4 Spelmännen, som ju inte saknades vid dylika bröllop,
fingo under årens lopp stora samlingar, varvid det ej varit ovanligt,
att granna täcken förfärdigats av de många sålunda förvärvade
banden, fig. 9.
Vilja vi emellertid närmare studera brudstrumpebandens historia,
ta vi vända oss till andra länder. Vi finna då, att det exempelvis
1 Meddelat av Arnold Olsson, Norra Orust, Bohuslän.
2 Linmei Iter Dalekarlium 1734, s. 345 (C. v. Linnés ungdomsskrifter,
Stockholm 1889).
3 Festschrift d. Gelehrten Estnischen Gesellschaft, B. XIII der Verhandl. Dorpat
1888. S. 193, 366, 370, 379.
4 Meddelat av A. Halfvarsson, Ljungdalen, Jämtl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
