Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 63-
biblioteket, Kristiania. Medlemsavgiften är 5 kr. för år eller 100 kr.
en gång för alla. N. L-g.
PAUL HEURGREN, DjursTirocli. Förlag Maiander, Malmö 1920. 239’
s. 4:o.
Författaren-utgivaren framhåller i inledningen av sitt arbete
»svårigheten för fackmannen på djursjukdomarnas område att av
spåmän och annat trolldomskunnigt folk erhålla primäruppgifter
rörande dessas handgrepp och signerier vid behandlingen av djur,
enär han misstankes skola använda dem i egoistiskt syfte».
Härmed har författaren berört en synpunkt, som jag önskar
uppehålla mig vid med några ord. Erfarenheter i den antydda
riktningen hava nog gjorts av litet var, som personligen något sysslat
med insamlande av folktro. Svårigheterna äro dock flerahanda. Mot
samlarens vetgirighet reageras det av olika skäl och på olika sätt.
Hans uppgift, ofta mindre lätt än man tror, är av mångsidigt grannlaga.
beskaffenhet och kräver naturligtvis i någon mån kännedom om
folkets psyke.
För nående av sitt mål är samlaren likväl och dess bättre ej
bunden av den »sakkunnighet», som representeras av spåmän och
trolldomskunnigt folk av facket. Vanliga bondmänniskor sitta, som
vi veta, ofta inne med mycket god kännedom om traditionen. Dessa
äro såsom sagesman avgjort att rekommendera framför många s. k.
kloka gubbar och gummor, av vilka spådom och signerier ej sällan
utnyttjas som en ren inkomstkälla. Bondmänniskorna tro visserligen
numera i många fall, må så vara, ej själva på skrock och kurers
verkan, men den omständigheten innebär helt enkelt att de ställt
sig utom praktiken, att de ej frukta någon konkurrens och som en
naturlig följd därav mera oförbehållsamt och sanningsenligt än andra
dela med sig av vad de ha på hand. Detta är åtminstone
anmälarens erfarenhet.
Djurläkare, som på grund av sin profession stå i livlig kontakt
med allmogen, borde synbarligen alltså även de genom lämplig
hänvändelse eller på vederhäftiga omvägar kunna verka åtskilligt på
området ifråga, dymedelst gagnande såväl ett av sina egna
special-gebit, djurmedicinens historia, som den vetenskap, som ytterst satt
oss omförmälda arbete i händerna: folklivsforskningen. Det är gott
att kunna konstatera att nu äntligen en visat sitt intresse.
Bokens digra innehåll (ordnat i 14 kapitel och berörande
vidskepligheter med nötkreatur och mjölkning, hästar, får och getter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
