Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDVINTER OCH TJUGONDAG. 49
ligt Beckman på grund av kyrklig påverkan. Förloppet kan dock
likaväl vara ett annat: den första lagredaktionen bygger på allmänt
gängse bestämmelser. Detta väcker opposition, emedan ett speciellt
sedvanerättsligt institut torbisetts. I senare editioner av lagen
kommer detta till uttryck. Ett annat skäl, som Beckman anför är det,
att den skånska kyrkorätten rör sig med tjugondagstermen, medan
däremot i stadganden av Valdemar II julen varar endast tretton
dagar. Detta synes snarast vara förklarligt, om man antager, att
den skånska lokallagstiftningen rättat sig efter i landskapet rådande
sed, medan den danska centralregeringen förbiser dylika
provinsiella företeelser och rättar sig efter allmän dansk uppfattning,
vilken, som ovan sagts, redan 1131 slutar julen på trettondagens
annandag. Frånvaron av tjugondagstermen i de norska lagarna kan
lika litet bevisa, att Norge saknat tjugo n dags julen, som att det
känt den. Men att den mäktiga norska kyrkan och den mycket
starka kungamakten på den tid, då lagarna redigerades, icke skulle
ha varit i stånd att införa den utsträckta julen, om det intresserat
dem, förefaller föga sannolikt. Snarare är det väl så, att
lagstiftarna i Norge följt allmän katolsk praxis, alldeles oberoende av,
vad som kan ha varit (och, som nedan skall visas, sannolikt också
varit) norsk folksed. De svenska landskapslagarnas allmänna
upptagande av tjugondagen som julslut stämmer däremot väl med vad
man eljes vet om den självständighet, folket i Sverge ägde gent
emot både kungamakten och kyrkan under äldre medeltiden.
Att, såsom M. P:n Nilsson påpekar, tjugondagen i de flesta
landskapslagar kallas »åttonde dag efter trettondedag» eller dylikt,
bevisar ingenting om dess beroende av epifaniedagen. Man rör sig
här med den, såsom Lindhagen i ovan anförda uppsats visat,
allmänna kalendariska beteckningen av dagen ifråga. Snarare utgör
det faktum, att Helsingelagen talar om »tjugonde dag jul» ett indicium
på, att man uppfattat den förstnämnda beteckningen som rent
kalendarisk och därför ej dragit sig för att variera uttrycket. Någon
bekräftelse på teorien om, att julslutet på tjugondagen haft kyrkligt
ursprung, vinnes därför lika litet ur landskapslagarnas terminologi
som ur de kyrkliga kalendariernas ständigt återkommande »octava
4-230883. Fataburen 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
