Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ERNST KLEIN.
Att emellertid den gamla vintern 14 okt.-14 april varit känd
för lapparna, som betecknat det förra datum med »talvidja», det
senare med »Kes-idja», sommarnatt, framgår likaledes av Wiklunds
undersökning och bekräftas av de lapska runkalendrarna. De ha,
som jag ovan visat, dessutom bevarat det gamla midvinterdatum
på dess för deras tidräkning typiska plats, oberoende av
tjugon-dagen, medan denna kristna fest i svenska runkalendrar alltid
uppbär midvintermärket, där detta finnes kvar, men i allmänhet ersatt
det med ett tecken, som syftar på julens slut.
Runkalendrarna peka i varje fall tydligt i samma riktning som
de fåtaliga källorna i litteratur och tradition, nämligen på en mid-
Fig. 10. St. H. M. Inv. nr 3121: 12. Avsnittet börjar (till höger) på 2%2 och går
fram till 23/i. Olika större och mindre tecken utmärka jul och nyår med deras aftnar,
likaså trettondag och dess afton och 10/i. Ett kors med 2 sneda tvärbjälkar på 13
i.
vinter, som legat omkring mitten av januari, för svenskt, lapskt och
finskt kulturområde närmast natten 13-14 januari, för norskt 12-13
januari. Överensstämmelsen med de gamla data för vinterns början och
slut är väl bestyrkt. Såsom Lithberg1 påpekat, kunna dessa
årstidstermer vid mitten av den julianska kalenderns månader ha fått
sina ordningstal i en lunisolar kalender med månadsbörjan på
nymåne. De skulle då ha varit gamla idus-(fullmåne-)data.
Midvinterfesten såväl som höst- och vårbloten skulle ha hållits på
vissa fullmånar.2 Sedan detta reella underlag för festens datering
1 o. anf. arb. Första vinterdag, sid. 166.
2 Midvintern inföll enligt de isländska källorna, (se ovan. sid. 55) såsom redan
Keyser påpekar, vid Thorremånadens början. Om antagandet, att den hölls på
fullmånc, är riktigt, skulle de nordiska månaderna räknats, icke från ny till ny, utan från
fullmåne till fullmåne. Det är icke här platsen att utreda denna fråga, som utgör ett
kapitel för sig, och ett mycket svårt sådant. Snorres uppgift, att Distinget i Uppsala
förr hållits »ät göi», vilket torde kunna översättas med >den första i månaden göi>,
bör emellertid i så fall räknas till de viktigare källuppgifterna, då vi ju ännu äga en
gammal lunarberäkning för Distinget, enligt vilken det hålles på en viss fullmåne.
Beckman har i den uppsats, Distingen, i Studier tillägnade Esaias Tegnér 1918, sid. 204r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
