Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ERNST KLEIN.
Flateyarbok till en mytisk personlighet förvandlade Thorremånaden,
kan man tyda uppläsandet och sjungandet av smädevisor om honom
som direkt riktat mot den nu ingående, av en hednisk fest
inaugu-rerade Thorremånaden. Detta skulle ytterligare framhäva hela
ceremoniens karaktär av antihednisk demonstration.
Det finns många ännu levande drag i nordisk folksed, som ur
innehållssynpunkt bilda fullständiga motsvarigheter till den av
Rudbeck antecknade ceremonien från 1600-talet. Ur Nordiska Museets
arkiv väljer jag några typiska drag.
Det vanliga uttrycket, att »julen drickes ut» på tjugondagen,
vilket illustreras av runstavarnas omvända horn (ej sällan utbytt
mot en kanna), och som i Rudbecks skildring väl närmast motsvaras
av inbärandet av tappen till öltunnan, har på många håll omsatts
i verkligheten. Julölet dracks denna afton ut till sista droppen.
»Da skudd buttnen i vädre pä tunnar» heter det från Gotland.1 På
andra håll är det resterna av julbrödet, som förtäras2 (Leksand). De
väggprydnader, som uppsatts till julen, tagas ned3 (Jämtland). I
sin drastiska tydlighet erinrande om gästabudskriget är seden att
. .
sopa ut julen4 (Karlskrona). Älskvärdare går det till, då gubbarna
»dansa ut» julen5 (Närke).
Hur stark och tydlig tendensen i dessa och liknande riter än
framträder, synes det dock icke, som om man alldeles avstått att
låta dagen få behålla något av sin gamla karaktär av midvinter-
o
fest. Åtskilliga till hednajulen knutna bruk ha på vissa håll fastnat
på den kristna julens slutfest, om de också annorstädes försvunnit
eller anknutits till andra dagar inom julhelgen. Sålunda synes mig
den ovan omnämnda hästen, som på norska rinistavar står över 13/i,
vara ett minne av de hingsthetsningar, som enligt de isländska
sagorna plägade hållas under jul och som i vissa norska bygder
bibehållits in på 1800-talet. »Staffanstråa» kallades en kringkörning
som företogs på tjugondagen i Ragunda, Jämtland6 av folk,
utklädda till lappar. Namnet är eljes i Norden förknippat med ritter
1 Nord. M. A. nr 5253, uppt. av N. Lithberg. - 2 Nord. M. A. nr 9809, 9810, 9811,
uppt. av L. Hagberg. - 3 Nord. M. A. nr 3362, uppt. av L. Johansson. - 4 Nord. M.
A. nr 10449, uppt. av V. Lagerholm. - 5 Nord. M. A. nr 3618, medd. av J. M. Hedin.
6 Nord. M. A. nr 13260, uppt. av S. Erixon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
