Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK VID DÖDSFALL OCH BEGRAVNING I VÄSTRA VÄRMLAND.
i livstiden varit en skälm och kanalje och att det onda han gjort
följer honom efter. Har han levat i osämja med körkarlen, så lär
krånglet kunna tillskrivas detta förhållande. En med den döde
-förlikt» person har då att taga tömmarna (Södra Finnskoga).
I Fryksdalen, där det gamla bruket att dra sig tillbaka i allt
umgänge bibehållit sig, har likföljets ordnande krävt mycken tid, då
ingen velat komma före den andre utan att därtill nödgas och pockas.
u
Fig. 4. Åkande begravningsfölje på avfärd från gården. Främst sorgstaven, därefter
likskjutsen med smågranar resta på flakbottnen omkring kistan. Framför förstukvisten
framskymtar ett par granar. (Samma tillfälle som i näst föregående bild.)
Foto. N. Bergström.
Av olika orsaker blev alltså den sista resan mycket långsam och man
både att ge sig åstad tidigt i förhållande till vägens längd.
I Brunskog skulle kistan ännu på 1850-talet bäras till graven
även från avlägsna byar, ehuru körväg fanns, så t. ex. från byn
Edane, som hade drygt en halv mil till kyrkan. Det berättas, att
då läsningen över den döde slutat, bars kistan ut ur stugan med
svarta »handkläden» (hårnklä) och ställdes på en bår, som väntade
utanför dörren. Där spikades locket på, varefter liktåget satte sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
