Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
violoncell. Hon hade dessutom en vacker ljus sopran. Detta
uppodlade musikintresse gjorde, att när Nordiska Museets samlingar
skulle återuppställas i den nya museibyggnaden vid Lejonslätten,
Hedvig Boivie erhöll uppdrag att ordna samlingen av
musikinstrument, alltså att katalogisera och beskriva hela samlingen, att
utvälja de instrument som lämpligast borde utställas såsom
representanter för olika typer o. s. v. Energiskt och med livligaste
intresse fullföljde hon sin uppgift; idkade studier och
efterforskningar i den rätt sparsamma facklitteraturen och underlät aldrig
vid sina resor såväl inom som utom landet att bese de olika
museernas musikavdelningar. Problemen voro ofta svårlösta och kunde
fordra långvariga undersökningar, säregna former utan
anknytningspunkter i andra lands museer funnos t. ex. bland våra
allmogeinstrument. När emellertid Nordiska Museet den 8 juni 1907
återöppnades för besök, stod musikavdelningen fullt färdig i den nya
lokalen. En vägledande, sakrik katalog, utarbetad av Hedvig B.
och tryckt 1911, visar de principer som följts vid uppställningen.
Under fortgången av arbetet med den musikhistoriska
samlingen framkommo en hel del svenska instrumentmakarnamn, förut
kända, delvis kända eller okända, och detta gav impulsen till
fortsatta forskningar i museer runt om i landet och hos privatpersoner
efter signerade arbeten, i arkiv efter personhistoriska data över
deras tillverkare. Ett rikhaltigt material samlades så småningom
och så långt hennes av annat arbete upptagna tid tillät —
samtidigt med att hon förestod den musikhistoriska avdelningen, var
hon nämligen biträdande bibliotekarie och handhade museets
fotografisamling.
Endast en del av det insamlade materialet över svenska kända
instrument och instrumentmakare hann hon likväl publicera, det, var
uppsatsen »Några svenska lut- och fiolmakare under 1700-talet» (i
Festskriften till B. Salin. 1921 = Fataburen 1921). Den vittnar
om stor gedigenhet och noggranna efterforskningar. Hedvig Boivie
har dessutom skrivit ett par småstudier i denna tidskrift, nämligen
»Ett musikinstrument från Dalarna» (»tallharpan», i Fataburen 1906)
och »Ett säreget musikinstrument» (klarinett-fiol, i Fataburen 1922).
Dessutom utarbetade hon en kommentar rörande musikinstrument
och musiktermer i standardupplagan av C. M. Bellmans skrifter
1921, 1922.
I en minnesruna över Hedvig Boivie säger en musikforskare
om henne bland annat, att hon »hade trängt djupt in i ämnet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
