Fataburen / 1924 / 147 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behandling. Ännu förekommer på många håll att stänglarna bearbetas
med en primitiv klubba (norra Halland, Dalarna, Norrland). Klubban
[12] ser antingen ut som synes av fig. 7 eller är skaftad. Ibland
sker bultandet på en särskild stubbe eller sten. Klubban eller
stubben kan vara fårad för att uppnå större verkan vid arbetet.

I regel har dock bråkan [13] (även »bråta», »bröta», »bruttu» etc.)
övertagit klubbans uppgift att knäcka de vedartade, hårda delarna

Fig. 4. Ugn i bastu. Uppland. Kliché prof. E. O. Arenander, Ultuna.

Fig. 5. Plan av bastu, Väddö-, Uppland.

av stänglarna. Bråkan (se fig. 8) är en träställning med träklinga
[14] (»tjäfft» etc.), som i ena änden är ledad, i den andra försedd
med ett handtag. Grenom att vid handtaget föra klingan upp och
ned bräckas de mellanlagda stänglarna. Även förekomma bråkor
med två, mera sällan tre klingor. Av vikt är att iakttaga,
huruvida enbråks- eller tvåbråkssystem förekommer. Då två bråkor
användas (Norrland), är i regel den först nyttjade (»grovbråka» etc.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>