Fataburen / 1924 / 148 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större och grövre byggd, medan den andra (»finbråka», »klyfta»,
»dragav, »drog» etc.) är finare och skodd med järn. På sina håll
(Dalsland, Västergötland) synes dubbelbråkning förekomma, d. v. s.
samma bråka användes vid två olika tillfällen. Med den vid
två-bråkssystem begagnade finbråkan avlägsnas även de träaktiga
beståndsdelarna, vilket också kan ske genom det sällsynta och

Fig. 6. Grop för torkning av lin. Naverstads sn, Bohuslän. Foto N. E. Hammarstedt i Nord. M.

intressanta redskap, som jag för att skilja det från övriga redskapsformer vill benämna stångklyftan [15], men som vanligen heter
"klyfta", "germa", "ratu" etc. Det är en c:a 1,20 m. lång stång (se
fig. 9), i vars ena ände en med järn skodd trätunga finnes. Vid
arbetet inlägges linet i tungans gap, som nedpressas, varefter de
träaktiga beståndsdelarna i linet, skävorna, avlägsnas. Redskapet, vars
utbredningsområde och namn äro alltför litet kända, är mig bekant
från Jämtland, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Härjedalen,
Dalarna och - möjligen - Gotlands Fårö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>