Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 NILS KEYLAND.
sidigare språkbehållning än om han i likhet med andra studenter
endast drivit studier vid en högskola. Och detta sitt syfte vann
han genom sina händers verk och utan att hava skuldsatt sig ett
enda öre. - Frukten av hans strävan blev, att han slutligen själv
erhöll plats som lärare vid Hope Academy i Moorhead, Minn., där
han undervisade i bland annat latin och franska.
Men detta ständiga arbete och denna oavbrutna fysiska och
psykiska ansträngning blevo för påfrestande även för hans ovanliga
styrka. Slutligen dukade han under för sjukdom. Hans hälsa hade
blivit totalt underminerad och han var nedbruten. Länge låg han
svårt sjuk. Han hoppades dock på förbättring och tillfälle att
kunna fortsätta studierna. Men förgäves. Då han nedstämd frågade
läkaren, om ingen förbättring vore tänkbar, fick han det beskedet,
att enda möjligheten därtill vore, om han kunde komma till
hemlandet. I mycket medtaget tillstånd anträdde han år 1895 en
äventyrlig hemresa.
I föräldrahemmet och hos där kvarboende syskon tillbragte han
en ]ång konvalescenstid, därunder han just ingenting förmådde
uträtta - en mycket påfrestande och nedstämmande tid för en
mångfrestande person, som både behövde och ville göra sina kunskaper
fruktbringande. Han nödgades att iakttaga så gott som
fullständig overksamhet. Den kärleksfulla vård han åtnjöt av sina
anhöriga och den tysta ron i den ensliga, undanskymda hembygden
medförde dock en jämförelsevis snar förbättring och omsider
fullständig hälsa.
Sedan han sålunda kryat till sig, var han en tid privatlärare
eller informator i Göteborg och flerstädes till år 1898. Men då
inträffar något, som kom att kasta alla hans förra planer för
framtiden över ända och gav åt hans liv och verksamhet en helt ny
riktning, den rätta och bästa.
Hos doktor Artur Hazelius hade K. nämligen av en gammal
skol- och akademikamrat blivit rekommenderad till att för Nordiska
Museets räkning anskaffa från Värmland, som dittills varit klent
representerat i nämnda museum, etnografiska föremål och särskilt
resterna av den inom detta landskap allt mer utdöende finska kulturen.
Förut hade K. ej visat ringaste intresse för fornminnen eller
etnografisk forskning. Alla förhållanden i den värmländska
finnbygden kände han ju väl till allt ifrån sin barndom, men sådant,
som ungdomen känner, har den mindre intresse för. Och för sin
dagliga, väl kända omgivning var K. naturligtvis i det hela lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
