Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 NILS KEYLAND.
samt med tillhjälp av hacka och spett. Till tjärved duga även torra,
förkådade toppar av tallträd, s. k. skat-töre (tjärgadd).
Någon nämnvärd skada på skogen vållar ej en dylik hushållning.
Annorlunda kan förhållandet ha varit på trakter, där de växande
furuträden genom avbarkning eller andra artificiella ingrepp i stor
skala preparerats för tjärbränning.1
Inrättningar för tjärbränning finnas av flera slag: 1) bläxgrav
eller drevgrav, till skillnad från den runda gropen även benämnd
dike och t j är dike (- långgrav, Fernow); 2) trumma (tromme); 3) grop,
4) mila; 5) gryta] 6) ugn (omm).
Med dessa (eller motsvarande andra) benämningar skiljas i
dagligt tal de olika anordningarna från varandra. Allmänbenämningen
är »grav» eller »tjärgrav», motsvarad på en del orter liksom i
litteraturen av »dal», »mila» m. fl., vilka i regel ej ange någon bestämd typ.2
Vanligen använde man för tjärbränningen år efter år samma
inrättning, belägen i närheten av hemmet.
Bläxgrav och drevgrav. I en torr, sandig backsluttning gräver
man ett dike med rund botten, ungefär l aln djupt och l1/2 aln
brett. Längden, stundom uppgående till flera tiotal alnar, lämpas
för tillfället efter tillgången på tjärved. I dikets nedre ände skottar
man upp en håla till plats för tjärbyttan. Till avlopp för tjäran
bruka somliga en träränna, täljd av en medelgrov stam, omkring
en kvarts aln i diameter. Vanligen får stammen vara helrund i
ena änden, varpå exempel visas i fig. 1. Man borrar då med en
grövre navare ett hål längs igenom det helrunda stycket, varvid
borrhålet riktas så, att dess undersida möter (passar mot) det täljda
loppet i rännan. Finnes ej lämpligt borr till hands, tuklyver man
med yxan stocken i den helrunda änden tvärsöver och täljer ett
1 Se Erie Juvelius, Tiärtilwärckningen i Österbotn, Åbo 1747, s. 12 f.; J.
Engström, Resa genom Lappland, Stockholm 1834, förra delen s. 46 f., samt Carl Linnsei
Skånska resa, Stockholm 1751, s. 54; vidare, för jämförelse, den gamle grekiske
natur-filosofen och botanisten Theophrastus Eresins, Växternas historia (Historia plantarum)
IX, 2.
2 Bristen på stadgad terminologi vållar stundom ovisshet, huruvida de litterära
benämningarna hämtats ur folkspråket eller om de äro författarnas självvalda. Till
stöd för en nödtorftig typuppställning begagnar jag mig därför här av ortsdialektens
distinktioner på området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
