Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 NILS KEYLAND.
stående mitt på kullen, och när denna försiktigt borttages, lämnar
den efter sig en öppning, som kan användas till tändhål. Däri
lägges nöre, torra spånor, som antändas.1 En stund får det brinna
öppet, tills man ser att veden inunder riktigt fattat eld. Då sticker
man med en käpp upp fyra små draghål omkring det större
tänd-hålet, dock så försiktigt, att man icke skadar nävern. Tändhålet
till-täppes, så att det blir lufttätt. Draghålen däremot få stå öppna,
till dess rök och vatten börja tränga ut genom rännan, då stänger
man även dem. Blott i händelse det ser ut som om det ville slockna
tager man upp ett draghål eller högst 2.
Om ett par timmar kan man börja få se tjäran rinna, till en
början som en tunn, ljusbrun lag. Denna produkt har ringa värde,
duger på sin höjd att brå tak med, för vilket ändamål den brukar
bortskänkas. Plötsligt framväller ur rännan en mycket tjock tjära.
Denna följes under mellantiden av en tunnare sort, vilken, när det
börjar lida mot slutet av bränningen, övergår till tjockare form igen.
I gropar av ifrågavarande konstruktion blir avkastningen större
än i drevgravarna, dock går bränningen långsammare.
Grubben »Pager» (Pekka) i Lekvattnet, den gamle man som ses
avbildad vid sin tjärgrav å fig. 9, var till yrket tjärbrännare, fast
han inte ägde så mycket som en pinne i skogen. Han var också
en vida anlitad medicinman, kunnig i mångahanda signerier.
Botande av sjukdomar och försäljning av tjära ingingo vanligen i målet
för hans strövtåg till slättbygden. På skrock trodde han fullt och
fast. Då jag en gång av ovarsamhet kom att snedda över ett hörn
av hans tjärgrav, skrek han uppriktigt förtretad åt mig på sin
fryksdalsfinska dialekt: »Ska tu skäämm tjärpränninga för mej, tu!
»2
1 Samma metod alltså som vid tandningen av s. k. fantmilor, jfr förfrs skrift
»Om kolning i västra Värmland», Stockholm 1923, s. 47.
2 I jämförelse med den ovan beskrivna värmländska gropen voro de »tjärdalar»,
som av Jon Boding omtalas i »Angermanna Hnshollning», Stockholm 1747, s. 21,
riktiga jättar i sitt slag. .Dessa (av Boding förliknade vid en kvarnlur med sko)
kunde rymma »100, 150, ja 200 lass sönderhuggen gortalJ».
Typen i fråga, hos vilken gropens koniska form och den radiala resningen
intimt sammanhänga, har varit mycket spridd i vårt land. till synes mer än andra;
och på trakter, där tj artill verkning i större skala idkas, är den fortfarande förhärskande.
Den beskrives eller antydes ofta i topografiska arbeten, t. ex. hos (förutom Boding)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
