Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 55
slutkapitel. Det är här icke platsen att ingå på någon närmare
kritik av denna kritik över en i varje fall otvivelaktigt både behövlig
och framåtförande arbetshypotes. Bortser man från författarens
bestridande av animatismens betydelse i kronologiskt hänseende, synes
mig för övrigt hans angrepp på det hela taget vara mera en strid
mot ord än mot begrepp. Författarens från U. Holmberg antagna
distinktion mellan företeelser som härröra av »själsliga krafter» och
sådana som härröra av »själ» torde dock i sak knappast vara annat
än ett erkännande även av begreppet animatism. Skillnaden blir
väl egentligen endast den, att förfäktarna för animatismen jämställa
dessa två begrepp, under det att professor Karsten underordnar
animatismen under animismen. Men till en uppfattning av själ såsom
livsprincip - »nihil sine anima vivit» - lär väl den primitive
vilden näppeligen någonsin hava nått, lika litet som han å andra sidan
varit förmögen att göra sig ett begrepp om livlös fysisk kraft.
Författaren avvisar (s. 28) ärkebiskop Söderbloms fyndiga
uttalande, att »än i dag äro barn animatister utan att vara eller
kanske någonsin bli animister», med den invändningen, att detta
förhållande intet har att betyda för etnologien. I varje fall är dock
barnets uppfattning en normalt primitiv mänsklig åskådning och. alltså
ett antropologiskt faktum, på vilket en etnolog, för så vitt
antropologien är etnologiens underlag, har rätt att grunda en slutledning.
Men ett bemötande av författarens kritik av animatismen skulle
kräva ett helt och långt kapitel. Den verkligt intresserade skall
tör övrigt nog icke underlåta att, alla mina anvisningar förutan,
lyssna till den andra partens uttalanden.1
»Det är ingen lätt uppgift att inom den trånga ramen för en
kortfattad populär framställning redogöra för alla de många skiftande
företeelser naturfolkens religion omfattar.-» Detta citat är hämtat från
det slutord, varmed professor Karsten avslutar sitt här i största
korthet anmälda arbete. En var som något försökt sig på dylikt vet, vilka
stora och ansträngande krav varje populär etnologisk
sammanfattning ställer på sin man. Det resultat, varmed professor K. skilts från
sin svåra uppgift, är värt all aktning och förtjänar allt erkännande:
han har åstadkommit en god liten handbok, och sådana behöva vi.
1 I förbigående må en liten marginalanmärkning här inflyta. Sid. 74 omtalar förf.
offer av synålar i källor. Jag vet ej, vadan han har detta, men i varje fall är det
helt visst en senare tids urartning det här är fråga om. De gamla källoffren utgjordes av
småmynt orh handgjorda knappnålar av mässing, även de helt säkert offrade såsom
värdeföremål om ock av minsta valör. - »Osjäliga> (s. 48) synes bero på ett språkligt misstag.
N. E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
