Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryck för gemenskapen inom byn var seden att de gifta kvinnorna
skulle uppvakta varje barnaföderska i byn med barsölssupan, vilken
varit i bruk på olika håll, samt de gemensamma arbetsaftnarna eller
spättkvällane, som kvinnorna i byn under höst och vinter brukade
anordna turvis i gård efter gård med kaffedrickning och arbete till
långt in på natten.
Byn var ett samhälle, där alla på visst sätt kände sig behöva
varandra i arbete och högtidsglädje, och där inbördes hjälp lättade
svårigheterna, om än grannsämjan ej alltid var den bästa.
Gården.
En bondgård i gammal tid var på ett helt annat sätt än i våra
dagar en oberoende och självständig enhet, som i största möjliga
utsträckning alstrade vad som behövdes att fylla det egna behovet
av kläder och föda. Det var under vanliga förhållanden knappast
mera än salt och vissa överflöds varor man behövde hämta utifrån.
Säd till bröd, brännvin och öl, kött och fläsk till eget behov gav
den egna gården, och lin från egen odling spanns och vävdes till
tyg av eget folk. Dessa likaväl som de hemmavävda ylletygerna
syddes till kläder hemma i huset av byskräddaren, som med sina
redskap drog från gård till gård ofta i sällskap om ej i sämja med
byskomakaren, som gjorde skor av läder, som garvats hemma i
gården. Verktyg, kördoningar och redskap snickrades och smiddes av
bonden själv, i svårare fall med hjälp av någon mera yrkeskunnig
granne. Av gårdens produkter såldes knappast mera än vad som
behövdes till skatter och inköp av ett och annat, som gården själv
ej kunde frambringa. Blott i trakter, där jordområdet var för litet
eller för magert att föda sina odlare, måste man tillgripa hemslöjd
eller annat för att fylla behoven. Så var t. ex. förhållandet i
Östervåla socken, där stoltillverkning och annat snickeriarbete bedrevs
som hantverk till avsalu av nästan varje bonde.
Medelpunkten för gården var dess byggnader på tomtplatsen i
byn, där folk och husdjur voro inhysta i det ofta av många längor
bestående gårdskomplexet, vanligen anordnat som en eller två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
