Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 MANNE ERIKSSON.
och då måste man med hävlar, fig. 40, bära gräset till någon torrare
plats för att låta det torka där.
Då det fullständigt dagg ät ur in på förmiddagen, började man
räfsa samman det gräs som slagits föregående dag. ’ Var ej höet
förut sammanrafsat till bräur, gjorde man detta nu, och därefter
strängade man det (röra hö). Då man strängade, gick en person på
vardera sidan och tryckte samman höet med räfsorna. Därpå vålmade
. .
eller bölade (Öv.) man höet, varvid en tog fång, tjämsen, med sin räfsa
och en annan räfsa ätter. Sedan de uppsatta vålmarna stått till
framåt kvällen och stadgat sig, bar man med hävlar (ett par smala
stänger, som stuckos under vålmen) in dem i någon av de små
äng-släddur, fig. 43, som funnos överallt ute på ängarna. Ibland användes
i stället för hävlar ett slags höslädar för häst eller för en person,
s. k. höslepur, fig. 41. För att fint myrhö skulle följa bättre med,
lade man björkruskor, bölkvistär, vid vålmens ändar, när man bar
den. Ute på skogsängarna stadnade eller stäckte (Ti.) man ofta höet.
På ett underlag av ris och bråte (brötji), den s. k. stackston, restes
stackstånjin och kring denna stackades höet. Då stacken var färdig
hängde man några sammanflätade lövruskor, värhir, över toppen på
den för att hindra höet från att blåsa bort. Allt efter som man
bar bort vålmarna från ängen, räfsade man rent på de platser de
stått (ta opp bölsto). Ute på slätterna körde nian också samman
höet. Därvid bands ett par sammanfästade stänger, en Tdämil eller
krämil, över lasset för att hålla höet kvar.
Slåttern avslutades ofta med en skördefest, som stundom firades
på lördagen och söndagen efter sedan arbetet avslutats. Stående
rätt vid söndagsmiddagen var då den s. k. slåtergröten av korngryn,
som åts med mjölk och sirap, vilken hälldes över gröten i fatet som
ett tjockt lager. Starkt hembryggt öl i stop och stånkur bjöds kring,
och ofta förekom dans av ungdomen i byn i samband med festen.
I nära samband med höskörden stod även lövtäkten. Man tog
löv av björk, asp, al (årder) och brakved med sjäru och band lövet
samman till tjärvär, som restes till torkning. Lövet användes till
foder åt får och getter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
