Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 109
Urbanustiden (25 maj) och fick i regeln stå så länge på åkern att
fröet mognade. Endast sällan tyckes man ha skördat linet grönt
som i Hälsingland. Här meddelad terminologi från Ö.våla och
Tierp.1
Linet rycktes upp med rötterna, måddes, och det uppryckta
linet lades nävtals i kors till ett slags knippor, tjippur, Öv., kränker,
Ti., som hängdes till torkning på linhässjur, tills knoppen blev torr
och linet kunde strykas på linströttji, Öv., -strockä, Ti., fig. 48, en bräda
med inslagna spikar. Efter strykningen breddes linet ut på en jämn
gräsvall och fick ligga där några veckor för att föäs, Öv., föjäs, Ti.,
eller rötas, så att fibern skulle bli fri från resterna av stjälken.
Att jolföa linet tog en tid av två till sex veckor, beroende på
väderleken. Vattenrötning förekom mycket sällan och var ej en
ursprungligen uppländsk metod. Då linet legat tillräckligt länge,
räfsades det ihop och restes till torkning någon dag om vädret tillät
det. Därpå eldades bastun, och då temperaturen blivit lagom där,
fördes linet dit och lades till torkning på lavarna. Då det blivit
riktigt torrt, började man bråkningen. Vid denna brukade folk från
flera gårdar hjälpas åt eller byta ihop, som det hette. Man
undfägnades rikligt med mat och dryck (bråkkalas, Ti.), och humöret var
vanligtvis gott trots ansträngande arbete. Man berättade historier
i bastiisvaln, och i de arbetandes sätt att behandla linet sökte man
halvt på allvar och halvt på skämt efter tecken och tydor, som
varslade om vederbörandes framtida äktenskapliga öde.
VattfÖat lin bultades först, innan det bråkades, jolföat bråkades
direkt, först genom att man bräckte, brökade (Öv.) stjälkarna och
sedan skavde linet mellan bråkens, fig. 49, käftar. Det bråkade linet, så
mycket ,man kunde hålla i handen, vreds samman till hässhtr (-er,
Ti.) och 20 sådana buntades samman med den 21 som umslaog (Ti.)
till en tjippa (Öv.), tutte (Ti.).
Det bråkade linet behandlades vidare med klyfta (liten bråka
med järnkäftar) och sjäckt och sjäcktkäpp (Öv.), sjäcktbräede (Ti.).
Avfallet vid de olika processerna kallades resp. bråkfall, "klyft f all
1 Jfr prof. E. O. Arenander, Om linodlingen i Uppland (i Allmoge och hemslöjd,
Upsala 1915, sid. 75 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
