Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 113
kölstybb. Sedan skedde tandningen genom att göra en eld på milans
kulle, som fick brinna en stund, så att glöd föll ned i milan. Då
täpptes hålet till, och några draghål togos upp vid milans fot för
att giva elden drag. Så småningom tog man upp fotglugg är för att
leda hettan i önskad riktning.
Ett par dagar efter tandningen var den mest kritiska tiden
under kolningsarbetet. De gaser, som bildades ur veden,
exploderade. Då milan på så sätt kastade av sig stybbtäcket eller slog
sä(g), som det hette, rasade stybben ned från milans sidor, ehuru
dessa voro murade av frusen stybb, frössknölär, eller försedda med
block. Därvid slogo lågorna fram i brynet på milan, och man måste
skyndsamt täta till öppningarna med stybb, vilket ibland blev
ansträngande nog, då explosionerna kommo tätt efter varandra. Först
när gasutvecklingen blev mindre våldsam och milan gått i märk,
blev den lättare att sköta och kunde stundom lämnas utan tillsyn
flera timmar i taget. Från märkgånjin leddes sedan elden åt båda
sidor genom draghål och fotgluggar. Det färdigkolade partiet
bultades kraftigt ned med klubba för att göra stybben tät och hindra
vidare lufttillträde. Sedan milan blivit färdigkolad eller gått ut,
fick den stå ytterligare ett par dagar och kola efter, innan den revs.
Under den tiden behövde man blott se till, att inga fräthål i
stybben, askfisär, bildades på milan.
Sedan var den färdig att rivas. Kölrivningen tog ofta ett par
dagar i anspråk för omkring fem eller sex man. Först skottade
man bort stybben från en del av milan och därpå bröt man ut
kolen med kölkrok, en kraftig stålkrok med träskaft. Dtbrytärn
följdes av ett par släckäre, av vilka en släckte direkt i brötte genom
att kasta sjinnvätten (sprida vattnet som ett skinn) över kolen och
den andra släckte efter grundligare. En man härkla(de) ner kolen
från milan med en härkla (stor kratta), en annan grepade upp
kolen till kölringen med kölgrep. Därefter sörkla(de) man rent från
mindre kol med en sörkelhärkla med tätt ställda pinnar. En man
hade ständigt arbete med att bära upp vatten till släckningen.
Vanligen kolade ej veden ner ända till bottnen utan en stump
blev kvar av varje stock som brand. För att avkyla brandane skot-
8-250388. Fataburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
