Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 SVEN T. KJELLBERG.
se fig. 34, Mora i Dalarna samt från Härjedalen, alla målade med
olja i gröna och röda färger.
Ytterligare en grupp selkrokar från Hedesunda och Ö. Färnebo
socknar i Gästrikland kan sammanhållas med den djurprydda
uppländska bågen. Kammen återgiver här två starkt stiliserade
djurfigurer, mellan vilka synes en människoliknande gestalt, se fig. 35.
Nedre delen av kammen utgöres av två ormlikt böjda djurkroppar
med huvud. Den avbildade kroken bär årtalet 1756, en annan är
. .
daterad 1761. Även från Harbo socken i Uppland är denna grupp
företrädd i samlingarna.
Den uppländska bågen har även spelat en viss roll vid
utformningen av den götiska selkroken. Tydligast synes detta ha varit
fallet inom Uppland, där en blandform av dessa båda arter uppstått.
I ett sådant exemplar som den 1755 daterade selkroken från Vätö
se fig. 36, framträder detta synnerligen påtagligt. De olika
elementen ha här icke sammansmälts utan blivit hopfogade utan tanke
på det lösliga i kompositionen. En mera bearbetad och
sammansvetsad form av de båda elementen förekommer dock, t. ex. i V.
Lövsta och Dannemora socknar. Liksom alla upplandskrokar äro
dessa kaleidoskopiskt brokiga i färgen. - En påverkan från den
uppländska formen kan också, ehuru mindre påtaglig, visas i andra
landskap såsom Södermanland, Östergötland och Närke. Den
speciellt i Hälsingland vanliga selkroksformen med drakhuvudlika
pro-filörer på ömse sidor om en krönt kartusch finnes även företrädd i
Upplands kustområde, där formen, särskilt vid jämförelse med
hälsingekrokarna, visar påverkan av uppländska bågen. Se fig. 37.
Av intresse är även att iakttaga huru den hästskoformiga bågen
genom ornamental betoning framhålles, där dess form eljest skulle
ha blivit upplöst på grund av den utan hänsyn till bågen utbildade
kammen. Detta framträder överraskande tydligt i en selkrok från
Orsa med årtalet 1715, se fig. 38, där de bandformigt skurna
konturerna markera bågen.
För uppfattningen av det bågformiga partiets utveckling bör
man taga i betraktande en till synes ålderdomlig selkrok med hög
båge utan kam och med till djurhuvud ombildade skänklar, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
