Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. 55
stickning, som ännu varit överkomliga. Men hon säger själv, att »nu får
man gå omkring med ljus och lykta på ljusa dagen för att hitta något som
är äkta gotländskt».
Det mönsterurval, som meddelas, är också starkt bemängt med
blad-rankor och annat från senare tiders mönsterböcker. Bäst tyckas de
hel-mönstrade vantarna hava bibehållit den ursprungliga typen.
Hermanna Stengårds bok innehåller åtskilliga notiser av intresse såsom
belysande folkets tankar om olika mönster och deras uppkomst. En sådan
är den om »Björkume-Oles kalott», vilken synes vara förtjänt av någon
uppmärksamhet. Gubben var gammal, 97 år sade man. Han hade en stickad
mössa, den var också gammal och hade ganske inte varit av hu’et varken
natt eller dag sen den första gången kom på. Alla tyckte, att
Björkume-Ole skulle ha en ny kalott, och det tyckte han själv också. En tös på 9
å 10 år fick det viktiga uppdraget att sticka denna nya mössa, det var
1870. Men den skulle göras alldeles lik den gamla. Inga nymodigheter,
för så’na kalotter hade både hans far och farfar haft. Svart och grå med
mönster på bården. Kullen skulle randas som ekrarna på ett hjul och sluta
med eri tofs, som skulle hänga precis till öronen. Den skulle stickas av
unglammens svarta och grå ull. Ingen kvista eller skarv fick finnas på
garnet. Ingen knut heller. Den skulle vara gjord av ett oskyldigt barn.
Gubben var rädd för att dö, och full av fördomar och »geisk» som han var
och andra med på den tiden, trodde han, att det unga oskyldiga skulle
hjälpa till att förlänga livet. Mössan blev kasserad därför, att hjulringarna
gingo motsols, och gubben var rädd för att om han begagnade den, så skulle
han aldrig hinna till himmelriket!
Stickningen har på gutarnas ö kallats sticksöm eller krökning, och har
liksom i Halland varit en betydande hemindustri, med export till såväl
fastlandet som Tyskland och Ryssland. Även under missväxtår fanns det gott
om får och ull. Enligt sägnen kunde en bonde ha ända till 1,000 lamm.
Ännu på 1850-talet funnos särskilda tro j sticker skor. Tröjorna voro av grå
ull dubbelstickade och varma, och man sålde dem dussinvis till fastlandet.
Men vid slutet av 1870-talet kom den första stickmaskinen till Visby.
Maria Collin.
En andra upplaga har utgivits av fil. dr Tobias Nordlinds bok Svenska
allmogens liv i folksed, folklro och folkdiktning (Stockholm 1925). Bokens
uppställning har bibehållits, och de förändringar, som gjorts för att bringa
framställningen i överensstämmelse med nya forskningar, förefalla ej vara
betydande. Då bokens första upplaga tämligen ingående recenserades i denna
tidskrift av intendenten N. E. Hammarstedt (se Fataburen 1913 s. 186 ff.)
kunna vi alltså här fatta oss tämligen kort.
Att söka åstadkomma en översikt av den etnologiska forskningens
resultat är ett synnerligen lovvärt syfte, som borde kunna skänka forskningen en
plattform att stå på, samtidigt som den bidrogo att stimulera den
vetenskapliga kritiken. En sådan framställning kan också näppeligen - ens med
hjälp av de förnämsta forskare - givas en gång för alla, utan måste
ideligen skrivas på nytt på grundval av äldre och föråldrade framställningar.
Av ett försök till en dylik översikt väntar man sig heller icke
fullkomlighet, utan endast att det ej redan vid sin framkomst är föråldrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
