Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ARTUR HAZELIUS’ FÖDELSEHUS. I.
ment.1. Anmärkningsvärd är den synnerligen långt drivna
specialisering, som rådde vid fabriken, och som i någon mån torde
tillfredsställa även ett ganska modernt krav på industrimässighet.
Som en knapphändig, men ganska intressant illustration till
bouppteckningarnas torra uppgifter kunna ett par dörröverstycken
tjäna, vilka tillhört Abraham Westmans svärfaders, sidenfabrikören
Rudolf Stenberg, hem i Stockholm (fig. 13-14). Visserligen torde
dessa målningar återgå på utländska kopparstick av undervisande
karaktär, men de visa säkerligen ändock ganska troget utseendet
av en svensk sidenfabrik. De svenska fabrikerna arbetade ju vid
denna tid helt och hållet efter utländska förebilder, och en smula
lokalfärg har väl den svenske hantverkare, som utfört målningarna,
kunnat förläna sitt verk.
Tre av sönerna Westman övertogo efter faderns död fabriken.
Den drevs av den näst äldste sonen, siden fabrik ören Peter Gustaf
Westman, medan tvenne yngre söner, lantbrukaren Johan Abraham
samt grosshandlaren och sidenfabrikören Henric stodo som ägare av
gården. Under deras tid blev det åter ett relativt uppsving, men
man nådde dock aldrig upp till samma resultat som fadern. Det
ryska kriget och de stormiga händelserna ute i världen hade orsakat
en långvarig och svår dyrtid, och överflödsförordningarna och kanske
även införandet av svenska dräkten gjorde, att sidenet icke längre
var en så begärlig handelsvara. Man kan utan tvivel även utläsa
en svängning i tidens mod, när tillverkningen vid sidenfabriken år
1795 endast omfattade taft, satin, sarge de soije och damastdukar.2
Det var icke längre rokokons och den gustavianska tidens elegant
mönstrade sidentyger, som voro moderna, tidens stränga och släta
stil krävde enklare stoffer i dräkt och utstyrsel. Men härmed hade
också den konstnärligt högtstående och förnämliga sidenindustrien
gått sin undergång till mötes.
De fåtaliga tygsorterna gjorde, att ett stort antal vävstolar
..
blevo överflödiga, de minskades på fem år från 26 till 14.2 Även
arbetarna blevo något färre, och de oanvända utrymmena uthyrdes
1 Förteckningen publiceras i sammandrag som bilaga 1.
2 Komm. koll. årsber. 1795.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
