Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
LITTERATUR.
KAARLE KROHN: Die folkloristische Arbeitsmethode begrundet von Julius
Krohn und weitergefuhrt von nordischen Forschern. Oslo 1926. 174 sid. 8:0.
I den finska folkdiktforskningens historia intaga Julius och Kaarle Krohn,
fader och son, två av de mest framskjutna hedersplatserna, och att professor
Kaarle Krohn för närvarande är Nordens främste på folkdiktforskningens
område är ett förhållande, som väl här knappast behöver omnämnas. En
icke fackman på nämnda område bör därför utan all tvekan kunna svära på
mästarens ord, när de gälla dennes speciella forskningsfält och särskilt
metoden för dettas bearbetning. Ty den grundligt förfarne kännaren och
vetenskapsmannen gör sig även i ovan nämnda nyutkomna arbete i allo gällande.
Så till vida kunde Fataburen, vilken i sin egenskap av museitidskrift ju
egentligen icke befattar sig med folkdiktning, således inskränka sig till att
med ett odelat erkännande av arbetets stora förtjänster med dessa rader
anmäla detsamma.
Emellertid har professor Krohn på några ställen i de inledande kapitlen
ingått på allmän-etnologiska spörsmål och beträffande »f öl kloristikens»
ställning till folklivsforskningen eller etnologien i allmänhet samt till
folksed-och folktroforskningen i synnerhet gjort några uttalanden, som tarva en om
ock här av utrymmesskäl helt kort gensaga. Ett par citat torde summariskt
belysa hans ställning i ifrågavarande hänseende. Sid. 18 säger han: »Scheiden
wir aus der Volkskunde im weitesten Sinne die materielie Ethnographie
einerseits und die Volksmusik andererseits aus, so bleiben uns die Gebiete
des Volksglaubens und der Volksdichtung. Sind auch diese von einander
zu trennen?» Och denna fråga besvarar han, s. 21, sålunda: »Zum Gebiete
des Folklore gehört der Volksglaube soweit er sög. Aberglauben enthält,
wie die abergläubischen Witterungsomina, z. B. der Siebenschläfertag und
die sieben nachfolgenden Wochen.» Och litet längre ned på sidan fortsätter
han om folksederna: »Von den Volksgebräuchen gehören gleichfalls die
abergläubischen in das Gebiet des Folklore.-» Hans uppfattning om dessa
ting framgår ytterligare och med en viss skärpa i uttalanden såsom följande
(sid. 18) »Die Verbindung des Volksglaubens mit der materiellen Volkskultur
ist zu beschrankt und äusserlich,1 um seine Trennung von der
Volksdichtung zu berechtigen», och (sid. 21) »Fiir den Soziologen hat die Auffindung
des Zweckmässigen, Praktischen in den Gebräuchen der verschiedenen Völker
die grösste Bedeutung, den Folkloristen interessiert wiederum hauptsächlich
das Uberwuchern der Volksphantasie1 im alltäglichsten Leben.» Strax
förut betonar han i samband med religionshistoriens förhållande till
folk-loristiken gent emot den förras sökande efter »den wirklichen psychologischen
Grundlagen» den senares sysslande med »dem bunten Spiele der
Volksphantasie». Sammanfattningen av hans syn på saken möter s. 25: »Das
Arbeitsfeld des Folkloristen umfasst somit das Volkswissen, soweit es: 1)
traditionell, 2) von der Phantasie bearbeitet und 3) echt volkstumlich ist.»
1 Spärr av anmälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
