Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 LITTERATUR.
Utan att förneka att fantasien, i den bemärkelse prof. Krohn tycks fatta
.ordet, såsom fri, av alla rationella moment oberoende inbillningslek, kan ha
haft en viss del i utbildandet av såväl vissa folkseder som vissa folkliga
trosföreställningar, kan man dock icke utan förvåning se, vilken allt övervägande
betydelse prof. Krohn vill skänka detta enskilda moment i en uråldrig, med det
mänskliga tänkandet jämnårig utvecklingsprocess. För prof. Krohn är
»Aber-glaube» synbarligen en mängd tillfälliga, liksom på lek uppkomna fantastiska
påhitt, som här och där kommit att ingå en rent accidentell, ytlig förening
med sedvänjor och föremål, på samma sätt som en vandringssägen fastnat vid
.ett rullstensblock eller ett träd i skogen. För ett etnologiskt betraktelsesätt
kan intet vara oriktigare. Medan myten och sägnen ofta mer eller mindre
nyckfullt flyga och fastna som rnaskrosfjun för vinden, äro däremot den
»vidskepliga» trosföreställningen och seden i regel förvånansvärt sega och
rotfasta just i den materiella miljö, där de höra hemma, t. ex. inom
boskapsskötselns, odlingens, jaktens, hälsovårdens eller kärlekslivets sfärer. Att
så är fallet bevisar att dylika föreställningar, vare sig uttryckta i ord eller
handling, nästan aldrig äro uppkomna ur »dem bunten Spiele der Phantasie»
utan tvärtom djupt grundade i en konstant, urgammal, på sitt sätt fullt
systematisk världsuppfattning. Låt vara att den är sådan, att dess
allvarligaste slutledningar förefalla oss abstrusa, dess teoretiska förutsättningar
grundfalska: sådan kunskap och sådan slutledningskonst ha dock en gång
gällt som fullödiga och oantastliga.
Långt ifrån att stå i »inskränkt och ytligt» förhållande till den
materiella kulturen står folktron, sedd ur denna synpunkt, i samma förhållande
till hela det levande folklivet som de teoretiska vetenskaperna till sina
materiella föremål, och folkseden är i det mesta en på folktron grundad
praxis.
Till sitt innehåll äro både folksed och folktro omöjliga att studera utan
ett studium av det folkliv, av vilket de utgöra en del. Ingen kan förstå
huru mycket som är »fantasi» eller »rationellt tänkande» i t. ex. den art av
folkliga tydor, som sätter väderleksutsikter i samband med vädret på vissa
dagar eller vissa händelser inom växtlivet i samband med andra inom
fiskarnas eller villebrådets liv, utan att känna och bedöma hithörande
meteorologiska och biologiska fakta. På samma sätt är det alldeles omöjligt att
utöva denna verklighetskritik på seder och bruk vid bakning, brygd och
-slakt utan att veta, huru dessa förrättningar utförts och till vilka förhållanden
folktron och folkseden i ifrågavarande fall anknytas. Och detsamma gäller
åtminstone i långt övervägande mått även åkerbrukets och boskapsskötselns
riter och vidskepelser.
Man kan visserligen samla och »systematisera» allting efter vilken
in-.delningsgrund som helst. Men ett vetenskapligt system måste vila på en
väsentlig indelningsgrund; ju väsentligare, dess rikare resultat ger systemet.
Att folkloristiken, vars huvudföremål är folkdiktningen, väsentligen måste
bedöma även folktron och folkseden efter dess form d. v. s. lydelse och
utgestaltning, sammanhänger med hela denna vetenskaps struktur. Det blir
likväl endast en ringa del av folktro och folksed, som i och för sig kan
ingå i detta folkloristiska material, väsentligen den tro, som blivit uttryckt
i myter, sägner, ordspråk och formler, och den sed, som direkt anknytes till
.dylika folklitterära produkter. Det mesta och djupast liggande inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
