- Project Runeberg -  Fataburen / 1926 /
212

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212 ERNST KLEIN.

utsträckning tillhöra samma grupp av enkla resvirkeskonstruktioner,
och detta sannolikt såväl inom lövskogs- som inom
barrskogsområdena. Det är ju nämligen så, att icke blott tillgång på lämpligt
timmer måste finnas, utan också en för dess utnyttjande lämpad,
allmän teknisk förmåga. Före järnyxans införande synes det icke
sannolikt, att man i större utsträckning kunnat med fördel fälla och
tillyxa barrträd i sådana dimensioner, som behövas för ett
ordentligt timmerhus. Försök hava visat, att det ingalunda är omöjligt
att utföra ett dylikt arbete med slipade flintyxor av bästa sort, men
det förefaller som om dessa försök (vilka utförts i Danmark på
föranstaltande av greve Sehested) icke finge tagas till intäkt för en
allt för stor optimism rörande sten ålders verktygens användbarhet.
De Sehestedska timmermännen hade särskilda mekaniska
slipinrättningar, på vilka de kunde skärpa sina efter alla konstens regler
skaftade yxor och arbetade, såsom det vill synas, även för övrigt
under särskilt gynnsamma förhållanden. Av mig ledda försök med
flintyxor, skaftade med hjälp av stenåldersredskap, ha visserligen
ådagalagt, att ganska grova tallar och t. o. m. björkar utan
allt för stora svårigheter låta sig fällas med dylika redskap; men
deras bearbetande är trots allt synnerligen tidsödande och mödosamt,
även om man har mycket god tillgång på förstklassiga flintyxor,
vilket ju ingalunda varit fallet inom största delen av det skandinaviska
och östeuropeiska området. Att med slipade yxor av andra stenarter
söka timra ett regelrätt liggvirkeshus torde vara ett ganska
vitt-utseende företag. Detta beror främst därpå, att den alltid relativt
tjocka och »rundslipade» stenyxan, som relativt lätt skär vinkelrätt
över trädfibrerna, däremot endast med svårighet kan genomtränga
träet i sned vinkel mot dessa; vid avhuggandet av en grövre stam
fordras, för att få plats för huggets fördjupande, ständigt ett dylikt
snett överskärande. Skillnaden i arbete, om det gäller att fälla ett
mindre träd med någraj tämligen vinkelrätt insatta hugg och ett
större träd, som fordrar en utbredd, sned huggyta är därför
ojämförligt mycket mera betydande, då man arbetar med stenyxor än
med järnyxor. Det är därför också sannolikt, att, så länge
stenyxan varit -det allmänt brukade redskapet, även inom barrskogsom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:52:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1926/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free