Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 227
forskningens historia, där E. Tylor (kanske något överraskande från den
Olrikska skolans sida) tilldelats en hövdingeplats bland folktroforskningens
banbrytare.
Det utkomna häftet fångar helt läsarens intresse och präglas av en
föredömlig reda i avfattning och ämnesfördelning. Efter ett kapitel om
bokens syfte och källor följer ett om forntroforskningens historia, ej minst
intressant genom de införda porträtten, bland andra W. Mannhardts. Att
Frazers saknas beror väl på att han ännu lever, men nog skulle man
väntat att ett större utrymme i texten tillmätts denne den jämförande
folktro-forskningens storman, om ej av annat skäl så emedan han till förut oanad
utsträckning bestyrkt Mannhardts teorier. Såväl bokens förste upphovsman
Axel Olrik som den flitige och vidsynte H. F. Feilbergs porträtt skulle
man däremot haft ’både skäl och rätt att vänta såsom hädangångne
märkes-män på den nordiska forntroforskningens fält. De följande kapitel som ingå
i första häftet bära överskrifterna Primitive forestillinger, Fselles-arisk og
föolles-gotisk, Stenalderen och Broncealderen, det sistnämnda föreliggande
endast till en del i detta häfte.
Att ingå på någon kritik av dessa kapitel torde tillsvidare vara mindre
förtänksamt. De skola helt visst säkrare bedömas i ett vidsträcktare
sammanhang. Det kan emellertid sägas redan nu, att framställningen är i
synnerlig grad lockande och fängslande, örn ock kanske ej alltid helt
övertygande, och att nästa och följande häften helt visst med spänd förväntan
motses av såväl fackmännen som den bildade allmänheten. Illustrationerna
äro goda, och litteraturförteckningarna synas vara i huvudsak uttömmande
eller åtminstone apptaga allt väsentligt, som på de respektive ämnesområdena
sett dagen. .^ N. E. H.
LINDBLOM, GERHARD: Jald och fångstmetoder bland afrikanska folk. Del
l o. 2. Stockholm 1925, 1926. 138 o. 157 s. 8:0.
Från vår tidigaste ungdom ha vi fått för oss, att Afrika är de stora
vilda djurens världsdel framför andra. Huruvida därav följer, att djurfänget
hos Afrikas urinvånare också nått en större utveckling än i andra
världsdelar, må lämnas osagt, åtminstone tills likartade undersökningar med deri
här ovan nämnda föreligga även rörande dem. ö vef löd plär icke vara den
verksammaste läromästaren, om ock naturligtvis å andra sidan en stor
omväxling av villebråd måste medföra en stor omväxling av jakt- och fångstsätt.
Uppfinningsförmågan att överlista och besegra vildmarkernas
fruktansvärda kolosser och slätternas vaksamma, vindsnabba villebråd har också,
såsom dr Lindbloms arbete utförligt visar, ingalunda saknats hos Afrikas folk.
Och på de uråldriga kulturnivåer, varur många av dessa uppfinningar
ursprungligen framgått, mötas jordens folk i tidernas gryning i inbördes
likhet. Frånsett dessa primitivaste fångstmetoder såsom fallgropar, snaror m.
m. tyckes det emellertid på det hela taget icke vara typernas historiska
sammanhang utan fastmer deras evolutionära parallellism, som inbjuder till
jämförelse mellan de nordiska och de afrikanska folkens jakt- och
fångstmetoder. För övrigt bör vid etnologiskt studium även kontrastens betydelse icke
förbises. Och härtill erbjuder ifrågavarande bok många uppslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
