Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILDERMANSSKIFTE OCH BYSTÄMMA. 25
Trots avvikelserna framträda Nordost- och Sydvästskåne som två
stabiliserade områden, medan förhållandena i Danmark äro mera
labila, visserligen med tyngdpunkten förlagd till vårhalvåret.
Olägenheterna av denna tid i ett jordbruksland som Danmark äro
iögonenfallande, och man är böjd för att tro att det sega fasthållandet
vid detsamma ursprungligen bottnar i kulten. Vid
Valborgsmässo-tiden är redan allt vårarbete igång om inte redan avslutat, och den
nye åldermannen har att mitt i denna brådskande tid taga emot sin
post. För dem som tillträda under den förra delen av vårhalvåret
är det bättre ställt, men nog har den ålderman det bäst ordnat för
sig, som vid arbetssäsongens slut och vilotidens början får
tillträda, och kan inom uppdraget bättre rusta sig för kommande
säsong.
De praktiska fördelarna av Mårten som bytestid behöva icke
tyda på dess upprinnelse i sen tid. Byordningarna peka i helt
annan riktning, och vi veta ju att i Mellaneuropas lantliga
höstkalender spelar Mårten deri mest framträdande rollen, ja, att vinterns
början sattes till just den 11 november. Anda fram till 1890-talet
har tidpunkten hållit sig kvar; rnen då började man skjuta den
framåt, beroende på införandet av en kulturväxt med skörd till mitten
av november - sockerbetan.
Att Mårtenstiden som tid för åldermansbyte med alla dess
praktiska fördelar hade benägenhet att breda ut sig är givet. Ett
exempel härpå ha vi från de senaste decennierna, då bönderna i Bjäre
härad övergått att byta ålderman från Valborg till Mårten.
Därjämte anser jag att danska åldermansbyten om hösten äro beroende
o
på influenser från Sydvästskåne. Ät två håll ha dessa vandrat -
åt nordväst till nordligaste Själland och åt sydväst till södra
Själland, Falster, Låland och Fyen. Som huvudbevis för mitt
påstående vill jag anföra att just på dessa platser förekomma de för
Skåne säregna bykistorna och kopparlurarna, vilka saknas i hela det
övriga Danmark.
Rättigheten att sammankalla byamännen hörde från början till
åldermannens uppgifter. I det förut omnämnda tyska juramentum
från år 1085 omtalas detta: »Magistrurn villse viator appellat, qui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
