- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
41

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEDER VID ÅKERBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL. 41

I hela Hessen är det brukligt att vid kyndelsmässa (d. 2 februari)
eller på askonsdagen (onsdagen näst efter fettisdagen) spisa
ärtsoppa med torkat revbenspjäll, varvid man hopsamlar de avgnagda
revbenen och upphänger dem i stugtaket till såningstiden, då man
nedsticker dem i den nysådda åkern. I Schlesien slaktas vid pingst
ett svart får, och varje bonde hemför från den gemensamma
måltiden en benknota därav, vilken han före soluppgången sticker ned
i sin åker för att sådden skall växa väl. Från Meiningen anför
samme forskare, att det stycke av svinet, som bär namnet »der Jud
auf der Wanne», kokas på fettisdagen, varvid den dithörande
benknotan blandas med aska och förvaras till Petersdagen (d. 22
februari), då dessa ben sändas såsom gåvor grannarna emellan
för att av dem blandas i utsädet. Sannolikt möter här en
förklarande motsvarighet till det bekanta skånska julupptåget att skicka
benen av en svinfot från gård till gård, »hötte in svinefoden»,1 vilket
i så fall från att hava varit en allvarligt menad fruktbarhetsrit
urartat till ett rustikt skämt. Ehuru till sitt yttre starkt avvikande
från de anförda folksederna böra kanske även de forngrekiska
svinoffren vid såningshögtiden, Thesmoforia, i Demeters och Kores grottor
här omnämnas. Sedan de offrade svinen någon tid legat i dessa
hålor, upphämtades kvarlevorna och blandades i utsädet för att ge
god skörd.2 Att för alla de till denna kategori hörande germanska
åkerbrukssederna hedniska offerriter föreligga såsom ursprung är
en åsikt, som redan Mannhardt och hans samtida och motståndare
U. Jahn uttalade,3 och bland senare forskare har Rantasalo4
anslutit sig till densamma. Saken bör ock kunna betraktas såsom
tämligen självklar, så mycket mer som de såsom substitut för
grodd-offret,5 tjänande teriomorfa jul- och såbröden (julgalt, juloxe), visa
fullkomlig motsvarighet i sin rituella användning. Det är skada,

1 Se härom: Per Nilsson i Espö, Gamla seder och bruk bland allmogen inom
Vemmenhögs härad, s. 85, i Samlingar till Skånes historia, 1871; Eva Wigström, anf
npps., s. 165; O. C Kristoffersson, Några skånska folklekar, s. 242 f., i Fataburen 1912.

2 A. Lang, Myth, Ritual and Religion, II, 1901, s. 288.

3 Jahn, Die deutschen Opfergebräuche bei Ackerbau und Viehzucht, 1884, s. 105.

4 Der ackerbau ini volksaberglauben der finnen und esten. II. 1919, s. 104.

5 Ynglingasagan, kap. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free