- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
43

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEDER VID ÅKERBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL. 43

som möjligt i en krets runt om boningshuset. Den härför givna
förklaringen, att höken icke skall förmå att inom denna krets skada
husets fjäderfä, har naturligtvis här ingen betydelse.

Hos Estlands såväl svenska som estniska befolkning möta
likartade riter förlagda till Antonius’ (Tönnis’, Svin-Töunis’) dag (d.
17 januari). Man spisar den dagen ett halvt svinhuvud, och de
därvid överblivna benen samlas med största omsorg och bäras av
gossar till skogen. Såsom skäl uppgives, att svinen sedan på
sommaren skola hålla sig kvar på sitt betesområde och ej intränga på
främmande mark. Den andra halvan av svinhuvudet fortares på
fettisdagen, och även då förfares med benen på samma sätt.1
Enligt andra urkunder utgöres esternas fettisdagsmål av svinfötter,
och benen av dessa föras antingen upp på husets vind eller till
svinstian eller till skogen. Det sistnämnda bruket har det äldsta
litterära belägget.2 Syftet uppges även i dessa källskrifter vara,
att svinen skola hålla sig kvar på betesmarken.

Alldeles motsvarande uppgifter hava vi även från Sverige.
Utan noggrannare lokaluppgift har Eva Wigström upptecknat från
Uppland, att det anses vara bra att på fettisdagen äta svinfötter
och sedan kasta benen ut i skogen, »så gå svinen gärna valle där».3
Närmare lokalbestämda äro Louise Hagbergs uppteckningar, att
denna sed förekommit i Länna och Kårsta socknar i nämnda
landskap: benen buros till svinens betesmark i skogen eller ock ut på
trädesgärdena, »för att svinen skulle gå vall bättre».4 Från Sorunda
socken i Södermanland har samma forskare antecknat, att benen av
de på fettisdagen förtärda svinfötterna buros långt upp i skogen,
för att svinen, då de gingo på bete där »inte skulle komma tillbaka
förrän kvällen».

Gå vi över till Finland, anträffa vi i Nyland samma folksed:
man åt på fettisdagen svinfötter, och benen efter dessa tillvaratogos
noga och fördes till skogen, där de utströddes, för att svinen under

1 Russwurm, Eibofolke. II. Reval 1855, s. 102.

2 Kreutzwald, Der Ehsten Abergl. Gebråuche, S. Petersburg 1854, s. 79, Baeclerus,
Der einfältigen Ehsten abergl. Gebräuche, Riga 1848, s. 678.

3 Folktro och sägner från skilda landskap, 1914, s. 452.

4 Nordiska museets arkiv för svensk folkkännedom nr 9 713 och 9 728.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free