- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
44

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 N. E. HAMMARSTEDT.

sommaren »icke skulle gå hem till gården men ej heller gå längre
än benen förts».1 I Pärnå socken, Nyland, iakttogs den anförda
seden på Tomasdagen (d. 21 december), alltså i samband med julen.

o

I Jomala socken, Åland, skickades ledbenen av fettisdagsmåltidens
svinfötter till grannen2 - alldeles som i Skåne julgrisens fotben.
En form av seden finnes upptecknad i början av 1800-talet utan
närmare ortsuppgift3 men synes hänföra sig till den etniskt finska
befolkningen: fastlagsaftonen och, märkligt nog, även allhelgonadagen
ätes sylta på svinfötter, »hvarvid alla ben högst noggrannt samlas
och bäras under offergranen (uhrikuusen luokse)». I sist anförda fall
har således den ifrågavarande seden erhållit prägeln av ett offer åt
ett heligt träd eller ett däri inneboende numen.

I en avhandling >,Några svenska slaktriter»^ har E. Klein
framhållit fötternas å det slaktade djuret särskilda betydelse för
boskaps-lyckan, och även i här anförda exempel ha, såsom vi sett, fötternas
ben spelat en förhärskande roll. I förbigående må erinras om att
hos lulelapparna jämte renens horn och de »förnämsta hufwudbenen»,
även fötterna offrades.5 Det synes möjligt, att den uråldriga tron
på fotens - eller måhända ursprungligare spårets - magiska
egenskaper här spelat in. Men detta är nog i så fall en, om ock mycket
ålderdomlig, dock sekundär utformning. Det bör bemärkas, att,
såsom vi sett, även andra ben än fotens använts i liknande syften.
Att man av lystnad efter de märgförande benens innehåll gärna
inskränkt offerbenen till huvud- och fotben förefaller tämligen
självklart.

Vända vi oss så till jägarens kulturstadium, upphöra fotbenen
att spela någon åtminstone förhärskande roll i hithörande riter. Men
även på detta stadium gälla dessa riter fortfarande uteslutande de
djurarter som användas till föda, och dock vidgas här området för
våra iakttagelser till att omfatta så gott som hela jorden, för så

1 Allardt, Nyländska folkseder, 1887, s. 51; Nikander, Fruktbarhetsriter, 1916, s.
240, samt muntliga meddelanden av den senare.

2 Meddelat av professor G. Nikander.

3 F. Riihs, Finland och dess invånare, II, 1827, s. 50.

4 Etnol, studier tillägnade N. E. Hammarstedt 1921, s. 65 ff.

5 S. Rheen, En kortt Relation o. s. v. Upsala 1897, s. 37.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free