- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
45

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEDER VID ÅKERBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL. 45

vitt invånarna fortfarande utöva jakt och fiske såsom näringsfång.
Ty här kommer fisket med såsom, även det, en fångst av
matnyttigt vilt.

På detta en gång hela mänskligheten omfattande, primitiva
kulturstadium äro avstånden av ingen eller ringa inverkan på vår
undersökning, och vi kunna därför lika gärna söka exempel fjärran
som nära. Vi begynna i Sydamerika. Om chimaneindianerna i
Bolivia förtäljer E. Nordenskiöld,1 att de i korgar upphängda i
taket i hyddan hopsamla benen av de djur som de förtärt till föda.
Detta sker »för att jaktbytet ej skall gå långt borb. Efter någon
tid föras benen till skogen för att där brännas. Om en annan
indianstam i Bolivia anför Frazer,2 att de omsorgsfullt hopsamla alla
ben av de däggdjur, fåglar och fiskar som de förtära till föda och
nedgräva dem djupt inne i skogen, bränna dem på elden eller kasta
dem i en flod, för att de djurslag som dödats icke må vredgas utan
framgent låta döda sig. Såsom förklaring av det, såsom det kan
tyckas, självmotsägande i att benen stundom brännas, anför Frazer
förslagsvis3 att det »may be a way of transmitting the bones to the
spirits land». Den omedelbaraste och ursprungligaste förklaringen
är dock den, att det sker, för att benen ej skola skadas av rovdjur
eller hundar. Vid alla de riter som här anföras gäller nämligen
såsom en genomgående grundregel, att benen icke få bräckas eller
skadas - alltså samnia lag, som sedermera gäller offerdjurets ben.
Att förbränningen förstör benen ingår tydligen, åtminstone för här
anförda fall, icke i vildens åskådning.

Föreställningen om de efterblivna benens betydelse för den
matnyttiga djurartens bestånd sträcker sig vidare över Nordamerika
till åtminstone ett flertal av Asiens och Europas jägarfolk. Om
dakotaindianerna förmäles, att hundarna ej få gnaga vissa ben av
de nedlagda djuren, för att stammen av dessa icke skall utdö.4
Allmänt har för övrigt hos prärieindianerna den tron förekommit, att

1 Forskningar och äventyr i Sydamerika. 1915, s. 223.

2 Spirits of the Com and of the Wild. D. 2. 1912, s. 257 (efter d’0rbigny).

3 Sist anf. arb. o. del, s. 259.

4 Ratzel, Völkerkunde. II, 1886, s. 691.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free