- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
47

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEDER VID ÅKERBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL. 47

jägarseder och föreställningar. Överallt är det samma skick, om ock
med växlande förklaringar. Benen av slättens, skogens eller
vattnets matnyttiga villebråd återställas till sin forna naturliga
omgivning, och bland de skäl härför som anföras måste man
nödvändigtvis antaga det, att benen skulle leva upp till nya djur,1 såsom
det ursprungliga eller åtminstone ett av de ursprungliga. Belysande
för denna primitiva åskådning är vad P. Högström2 efter hörsägen
berättar om en gellivarelapp, vilken offrade huvudet, fötterna och
vingarna av en skjuten tjäder på en viss sten, för att »det skulle
utaf alt detta wäxa andra och nya foglar igen, dem han skulle få
skjuta».

I varje fall innebär det således en uppenbar inkonsekvens, när
åkerbrukaren överför benen av det slaktade eller offrade husdjuret
till det odlade fältet, vilket han ju fastmer önskar fredat för än
hemsökt av vare sig tama eller vilda djur. Och dock är
sammanhanget mellan här ifrågavarande agrar- och jägarriter
omisskännligt. Förklaringen ligger i den ängsliga konservatism som behärskar
riternas teknik. Jaktens riter hava Övergått till slakten och
slaktoffret, ej blott när detta bragtes för hjordarnas fruktsamhet utan
ock för fältets fruktbarhet. »Zwischen der Behandlung der Knochen
jagdbaren Wildes und denen des Opfertieres känn kein wesentliches
Unterschied wahrgenommen werden», säger U. Holmberg. Jag har
med detta utkast velat visa, att likheten och samhörigheten t. o. m.
sträcker sig längre än han framhållit. Men de skilda näringarna
och kulturstadierna hava krävt nya förklaringar av de nedärvda
riterna, ny innebörd i de gamla formerna för att kunna behålla dem.

Emellertid har även själva cermonielet såsom helhet sett icke

o

kunnat undgå sina växlingar. A ena sidan har man inskränkt tron
på benens livspotens till några vissa eller till endast något visst
ben, det oförstörbaraste, det »oförgängliga», i hela skelettet; å andra
sidan har man kommit till den meningen, att alla benen i detta

1 Jfr Frazer, Spirits of the Cora. II. London 1912, s. 256. Frazer, Den gyllene
grenen, övers, av E. Klein. II, s. 619 ff.

2 Beskrifning Öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker. 1747, s. 183,
Stället är även noterat av U. Holmberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free