Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 N. E. HAMMARSTEDT.
måste oskadade såsom en samlad enhet tillvaratagas för att
djuret i felfritt skick skulle återuppleva. Till den förra kategorien
höra med skallen ävensom med den s. k. döds-, bödels- eller
helgekotan1 sammanhängande folkseder; till den senare höra bland andra
de hos Europas och Asiens borealfolk med björndödandet förbundna
likasom ock i åtskilliga herdefolks offerriter ingående begravningen
av bytets eller offrets alla ben, stundom såsom t. ex. hos lapparna
t. o. m. ordnade i naturlig följd till varandra. Mest bekant bland
herdeoffer av detta slag är det hebreiska påskalammet. Samma
föreställning framträder även inom myten, sagan och legenden.2
Såsom läsaren torde finna, är det orimligt att i de anförda riterna,
för så vitt de, såsom jag på grund av deras yttre habitus antagit,
äro väsenssamhöriga, endast se en profylaktisk magi. Det är ej ett
avvändande av ont, som de anförda herde- och jägarriterna åsyfta,
utan det är ett positivt alstringsbringande må], som de eftersträva,
och detta måste ursprungligen och egentligen även hava varit
förhållandet med de hit hörande agrarriterna.
Det är överflödigt att påpeka, vilket ofantligt tidsperspektiv
dessa förhållanden öppna. I bjärt dager framträder detta, om man
kastar en blick på de australiska riter som utövas för totemdjurets
eller totemväxtens förökande. Visserligen förete dessa från de här
behandlade folksederna mycket avlägset stående former, men man
kan dock näppeligen förneka deras inbördes väsensfrändskap. Vid
ceremonierna för växttotemets, den för stammen nödiga näringsväxtens,
förökande strös dettas såväl plantdelar’ som frön för vinden; vid
festen för djurtotemet göres åter en bild av sand, ler eller dylikt
av det åsyftade matnyttiga djuret, och delar av denna strös ut.
Den kände folkpsykologen W. Wundt säger härom: &So tritt uns
in dieser Zermonie die Handlung des Säens in ihrer äusseren
Er-scheinungsform bereits vollkommen ausgebildet entgegen. Dennoch
handelt es sich noch nicht um eine wirkliche Saat, wie später der
Ackerbauer ausftihrt, sondern der Sinn der Handlung ist ein rein
1 Se härom I. Lönnberg. Om dökota i Fataburen 1911, s. 110 ff., och Feilberg,
Dödskota i Fataburen 1913, s. 99 ff,
2 Jfr C. W. v. Sydow, Tors färd till Utgård i Danske studier 1910, s. 65 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
