- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
68

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 SMÄRRE MEDDELANDEN.

Rensning av källa - regnmagi.

Då exempel på regnmagi i vårt land äro sällsynta, må följande anföras
ur en berättelse som prästen i Andrarums socken i Skåne, Petrus Rubenius,
troligen år 1729 inlämnade som svar på en till prästerskapet ställd
rundskrivelse. En punkt i denna skrivelse gällde »ibland gemene Man gående
gammall allmän Tradition om något, som der å orten i gambla tiider kan
wara passerat.» Det nedan återgivna utdraget är också betecknande för vad
prästerna betytt för den gamla folktrons utrotande. - Avskriften är gjord
ur Collectio Rönnbeckiana, Torne XIII: 3 påg. 333, Lunds
Universitetsbibliotek.

»Folket menar eljest, att kyrckian skall heta S:t Bothilds kyrckia, emedan
något från kyrckian på andra sidan om ett moras är en Kiälla som kallas
S:t Bothilds kiälla, derutur i gamla dagar det helgade watnet till kyrckian
blefwit hämtat. Wid hwilken kiälla under kortare tid än i mannaminne
folket i byen hafft sin widskepelse och trodt, att när i stor torcka
byqwin-norna öste ut watnet, och ränsade kiällan att det wisserl. straxt skulle komma
regn, som många gånger inträffat, fast regnets nedfallande haft sine andre
naturlige ordsaker. Denne widskepelse är först uti min Sal. K. Swärfåders
H:r Lars Moseneii tid worden afskaffad straxt efter Kyrckioordningens
publicerande. Wid mitt tillträde till detta Pastorat neml. 1719 tå Starck torcka
war woro en hop byqwinnor en afton wid förbemälte kiälla, att den ösa och
rensa, så snart jag fick det weta, gick jag till den och afrådde dem ifrån
sådan widskepelse, rådande dem söka Gud och hielp med brinnande bön och
botfärdiga tårar, som straxt gingo derifrån och lämnade sitt förehafwande.
Sedan hafwer jag så wäl wid Catuhiomi förklaring i kyrckian, som samma
i husen underwisat mina enfaldige åhörare wachta sig wäl för sådane och
dylike widskeppelser. Hwilket Gudi Lof! haft den wärkan, att de sådant
sedan efterkommit och intet sedan budit till ösa el. twätta bemälta kiälla
fastän sedan torckåhr warit.»

S. S.

»Gryffsa» från Västmanland.

I Västmanlands Fornminnesförenings årsskrift XV (1925) publicerade
undertecknad »Några anteckningar om svedjebruk, f all kratta och gaffelplog i
Västmanland» och berörde därvid även ett förut i litteraturen ej omnämt
redskap, som nyttjats alternativt med fallkrattan och burit namnet »gryffsa».
Jag kände det visserligen ej från detta landskap, men i Ljusnarsbergs
hem-bygdsmuseum förvarades ett exemplar, funnet just på gränsen mellan
Grangärde och Ljusnarsbergs socknar, varjämte flera uppgifter om dess förekomst
i närliggande dalasocknar meddelades (a. st., sid. 66 f.). Genom
förmedling av amanuensen fröken Maj Sondén vid Statens Historiska Museum
blev jag senare satt i tillfälle att få ta del av ett i Kungl. Vitterhets Historie
och Antikvitets Akademiens samlingar befintligt brev från den kände
samlaren, seminarieadjunkten Albrekt Segerstedt i Karlstad. Han insände i
oktober 1893 till akademien en beskrivning jämte avbildning (fig. 1) av »ett
landtbruksredskap», som han erhållit från folkskolläraren Josef L. Bohlin,
Pansartorp, Hällefors. Den sistnämndes skrivelse lyder:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free