Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN.
ej heller är känt från Norges finnmarker (enligt välvilligt meddelande av
professor S. Hastind, Norges Landbrukshöjskole, Aas, förmedlat av
konservator Gissle Midttun, Oslo). I ett större sammanhang hoppas jag att senare
få återkomma till dessa frågor liksom till svedjebrukets historia i dess
helhet i vårt land.
Gösta Berg.
Harstena bylag.
Det är ej på många platser i Sverige, som en bybefolkning numera
brukar sina ägor oskiftade. I Östergötlands skärgård liksom på de flesta
andra orter, blevo markerna delade på 1850- och 6O-talen, utom på en ö,
Harstena i Gryts socken. Anledningen varför man där inte skiftat, ligger
nog i svårigheten för öborna att sköta sin förnämsta inkomstkälla,
sälfångsten, sedan hemmanet skiftats.
Långt ut till havs, till sälbådarna måste de fara i den av hela byn
underhållna stora säljaktsbåten, och därute måste jägarna smyga sig över de
på hällarna sovande salarna, jaga ner dem i den cementerade bassängen
och klubba dem. Fångsten föres sedan hem, skinnen torkas och späcket
beredes i ett på ön inrättat sältranskokeri. All inkomst av sälfångsten
handhaves av byfogden.
Denne byfogde väljes för ett år i sänder enligt fastställda principer,
sammanhängande med byförordningarna, av vilka de äldsta datera sig från
1804. Däri lämnas en del bestämmelser, som i mycket likna stadgandena
för de gamla bylagen i skärgården. Harstena med tillhörande öar utgöra
ett hemman. Av detta ha de 16 jordägarna var sin del, men delarna
äro långt ifrån lika. De variera från 8-delar till 32-delar och ändå mindre
delar. All inkomsten på sälfångsten delas proportionsvis mellan delägarna, så
att innehavarna av de största lotterna få mer och de andra mindre och mindre. På
samma sätt delas höskörden, ehuru det då blir varan in natura som lottas ut.
Detta försiggår efter bestämda regler. När de små ängarna och byns
gräsplaner skola slås, deltaga alla män och kvinnor i arbetet. Byfogden leder
det hela och mäter varje vålm med en käpp, så att de bli lika höga. Men
det är först när höet är torrt och färdigt att bärgas, som själva delningen
börjar. I halva antalet vålmar sättas då rönnbärskvistar, i den andra hälften
alkvistar. Sedan tager byfogden en kvist av vardera slaget för att en av de öboar
som ha åtta hemmansdelar och en av dem som lia ett mindre antal delar, skola draga
lott om kvistarna. Höet i vålmarna är nämligen av olika värde, därför måste på
detta sätt från början all orättvisa undanrödjas. Men det är ej nog härmed.
Sedan varje hälft på detta sätt fördelats, drages det ytterligare, lott om varje
vålm. En person tar upp lotter av de andra - knivar, pinnar o. d. Sedan
kastas en lott på varje stack, varefter ägaren till lotten får giva sig tillkänna
och ta emot sin andel. Om vålmarna äro 16, får den som har ett 16-dels
hemman en vålm, en som har ett åttondels hemman två vålmar o. s. v.
Några dragare har man ej på ön; där bär man hem sina hövålmar på två
s. k. »navlar» eller långa störar.
Jaktmarkerna och fiskevattnet skiftas för varje år. Man får då så
mycket fiskevatten och jaktområde som man har andelar i hemmanet. Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
