Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. 121
ber 1919 och ’Reichsverordnung iiber den Schutz von Denkmalen und
Kunstwerken’ av den 8 maj 1920. Den förra lagen förutsätter
emellertid, att alla föremål, som anses vara av särskild vikt att bevara inom
landet, uppförts på ett särskilt register.–––––-Även den schweiziska ’Ge-
setz iiber die Erhaltung der Kunstalterthumer und Urkunden’ av den 15
mars 1902 inbegriper exportförbud för klasserade föremål.–––––-Den
gamla turkiska fornminnesförordningen av den 23 april 1906 innehöll
kategoriskt exportförbud för antikviteter och den bestämmelse i
Sévres-fördraget, som ersätter nämnda förordning, innehåller liknande
bestämmelser. –––––Också Italien och flera andra länder äga exportförbud på
’antikviteter’ i trängre eller vidare bemärkelse. Estland har exportförbud
även på etnografika.
Givetvis borde hithörande frågor slutgiltigt lösas i samband med
antagandet av en ny kulturminneslag och kontrollen av mera oersättliga
föremål ske i samband med en registrering av dessa. Vad det nu närmast
gäller är att möjligast effektivt förhindra att, innan en dylik lag antages,
landet i större utsträckning än redan skett går förlustig kulturminnen av
ovan skisserade slag.
En förordning bör så formuleras, att intet hinder möter för exporrt av
svensk hemslöjd av yngre tillverkning och att härvid intet absolut förbud
träder i kraft för utländska museer att åt sig anskaffa komparativa
samlingar av lämplig omfattning*. Ej heller torde man kunna undgå att i
den eventuella förordningen inrycka en klausul av liknande art som i den
schweiziska kulturminneslagen, enligt vilken ägaren har rätt att, därest
han själv utflyttar ur landet, utomlands medtaga honom tillhöriga
kulturminnen.
Det exportförbud, som jag ber få förorda att träda i kraft snarast
möjligt, innebär sålunda förbud mot export av svenska kulturföremål äldre
än 50 år, varvid ’kulturföremål’ fattas i vidaste bemärkelse av föremål, som
äro av betydelse för svensk kulturhistoria ur allmän eller mera lokal
synpunkt, som genom sin form äga värde som förebilder eller
utgångspunkter for vår inhemska konstutövning, vårt hantverk och vår industri.
Det gäller sålunda icke blott mera konstnärligt utförda föremål eller vad
som hör till hemmens inredning utan också saker som fornfynd av alla
slag, vävnader, dräkter, vapen, byggnader eller byggnadsdelar, husgeråd,
redskap eller socialt och religiöst nyttjade föremål.
Svårigheten är självfallet att i de fall, då föremålens form, färger,
tillverkningssätt eller årtal ej direkt angiva tillverkningstiden, utan hjälp
av experter kunna datera föremålen - detta särskilt inom
allmogekulturen. Därtill kommer, att många föremål, ehuru tillverkade i relativt sen
tid, genom sin typ, art eller användning icke blott äga ett intimt
samband med äldre svenska traditioner utan ofta i sig bevarat långt äldre
former, ja, kanske stundom ensamma kunna vittna om de former, som en gång
funnits.
Icke desto mindre torde gränsen 50 år böra bibehållas och i otydliga
fall tolkas så, att även föremål, som genom sin typ, form, art eller historia
höra nära samman med äldre svenska traditioner, men ej säkert kunna
bevisas vara 50 år gamla, dock bedömas såsom sådana. Hit höra således:
byggnader, byggnadsdelar, inredningsdetaljer, lösa eller fasta, målningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
