Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LITTERATUR,
äro av många slag, men alla i regel etnografiskt betydelsefulla. I flera
fall gäller det centrala problem av största räckvidd. Så är t. ex. frågan om
karvstockar och knävlingar, den första föremålsgrupp som avhandlas, både
på grund av sin utbredning, sin ålder och sin sociologiska betydelse
alltjämt av största intresse och de bidrag, som här givas, höra till det mest
vägande i boken. Det synes främst vara kantonen Wallis, som bevarat det
gamla sättet att anteckna på trä, och förf. påvisar härifrån flera av de mest
spridda och ålderdomligaste formerna för detta skrivkonstens äldsta
ursprung. De sakliga parallellerna mellan schweiziska karvstickor av ben
och liknande föremål från paleolitiska boplatser äro slående och
övertygande. De paralleller från skandinaviskt område, som förf. anför kunde
vara bättre valda, så rikt som denna företeelse här är representerad;
speciellt till vad som kallas »Kehrtesseln», d. v. s. alla slags »klubbor» ocli
karvstockar, avsedda att hålla räkning på sådana åligganden och arbeten,
som gå på tur, finnas en mängd paralleller på svenskt område. För Norges
del citerar han (efter Treischel och Moeschlin) olyckligt nog en tysk
översättning av Tegnérs Fritjofs saga, där det i inledningsstrofen till
Kungavalet heter:
»Zum Ting, zum Ting der ’Budstock7 geht»
varur han hämtar ordet »Budstock» som norsk term.
I karvstockar och besläktade företeelser ser förf. en »Völkergedanke»
i Bastians mening och anser dem för Schweiz’ del vara en forneuropeisk,
måhända speciellt hos ett gammalt »alpint» befolkningsskikt
hemmahörande uppfinning. Sistnämnda attribution förefaller föga grundad. Alla de
etniska element, som bilda det schweiziska folket och alla de kulturer som
inverkat på landets kultur hava lika sannolikt varit i besittning av detta
primitiva skrift- och räknesystem, ur vilket bl. a. de romerska siffrorna
utan tvivel uppstått.
Av stort intresse är författarens framställning av de urgamla
belysningemetoder - stenlampor med fett (t. o. m. smör!) och näverbloss, som
ännu brukas i Schweiz på enstaka ställen.
Vad stenlamporna beträffar, saknas de ej fullständigt i Sverige
(G-ot-land, Västergötland, Småland) om också tranlampor av järn och lergods
varit vanligare. De såsom paralleller anförda tranlamporna hos lappar vid
Varangerfjord (av sten?) äga sålunda motsvarigheter även hos germansk
befolkning och äro sannolikt lån från denna. Den hos Duben och Leem
nämnda sjölapska tranlampan, är emellertid icke av sten, utan av trä med
skål av musselskal. .- Hur det förhåller sig med utbredningen av
näver-blossen synes tämligen outrett. Även här har författaren, utom de
förhistoriska parallellerna från Pålbyggnader (vilka att döma av bilderna äro
något ovissa), hämtat motsvarigheter från jämtlandslapparna (efter
Ko-nietzko). Keyland (Julbröd etc. sid. 132, fig. 107) avbildar ett dylikt
»lappbloss» med i spiralrullen instucket träskaft från Vilhelmina socken
och nämner, att dylika bloss, utom sin vanliga användning som tillfälligt
lyse i kåtan, speciellt brukas vid jultidens besök hos grannar samt på
vargjakt. Ett ceremoniellt bruk hava även näverbloss, s. k. »pirukker» i
Finland, där de i trakten av Kivinebb använts under »Johannenatten».
Huruvida vi här ha att göra med en finsk och lapsk »ergologi», oavhängig
av den schweiziska är, ur brist på undersökningar i ämnet, omöjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
