Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 133
recenta eller gamla europeiska stolpbyggnader och de förhistoriska p
ål-byggnaderna. Riitimeyer vill i de förra se en sen utvecklingsform av den
gamla pålbyggnadstekniken. Till bevis härför anföres till en början de
norditalienska terramarerna, vilka skola utgöra en övergångsform mellan
sjöbebyggelse och landbebyggelse på pålar. Formellt kan det ju nog vara
så - men endast i samma bemärkelse som galoschen är en mellanform
mellan båten och skon! Det anses nämligen säkert, att de mestadels i
sump-trakter anlagda terramarerna innanför sin kringflutna vall måste ha varit
tidvis mycket blöta av regnvatten, snö och utifrån insipprande väta. Det
har följaktligen här varit lika nödvändigt att bygga på pålar som ute i
sjön, även om man icke skulle direkt dränkas utan dem; fukt och modd äro
lika obehagliga, om icke så farliga, som djupt vatten. Detsamma gäller
otvivelaktigt om de i tropiska regn trakter ännu brukliga landpålbyggnader,
som ävenledes tagas som »mellanformer» mellan sjöbyarna och
stolpbodar-na; vad europeiska bostadsbyggnader på pålar beträffar, gäller detsamma.
I Bosnien, Donaudeltat, på ön Marken i Zuiderzee och vid hamnen i det
gamla Trondhjem - överallt där vi finna dylika konstruktioner, är det
fråga om sumpig eller tidvis av sjön översköljd terräng. Möjligen avse
också de på stolpfötter stående husurnorna från Pomerellen liknande
konstruktioner, som mycket väl kunna tänkas i det sumpiga låglandet, såvida
de nämligen avse att likna boningshus och icke, som Hoernes anser, andra
slags byggnader (Backofenbau). I samma mening kan man tala om en
päl-byggnadstradition i de väldiga pålkonstruktioner, med vilka i våra dagar
grunden till moderna stenhus förstärkes i sumpiga stadsdelar. .-
Stolp-boden hör, synes det mig, hemma i ett helt annat ergologiskt sammanhang.
Hos alla strövande folk måste förråd, som ej medföras, förvaras på det sätt
som bäst skyddar dem mot nederbörd samt mot kringströvande djur. Ett
mycket vanligt sätt, där träd finnas att tillgå, är att lägga upp dem på
plattformar mellan grenarna. Nästa steg är byggandet av en dylik
plattform av stolpar och liggande virke. Förrådet kan täckas med skinn, bark,
löv, torv o. s. v., men bekvämare är det att uppföra ett tak - alltså en
primitiv hydda - på plattformen. Denna hydda göres sedan stabilare allt
efter-som husbyggnadstekniken går framåt och blir till sist en stolpbod. Dennas
byggnadssätt överensstämmer i regel med det enklaste av de hos
ifrågavarande folk använda husbyggnadssätten, sålunda flätverk i stolpram på
Balkan (den ofta avbildade spannmålsboden från Don ja Dolina, Serbien),
resvirke med näver och torv hos nordlapparna, enkel knuttimring hos
skogslappar och sibiriska skogsfolk, enkelt fackverk med påspikade plankor
(ett slags ofullgånget skiftesverk) eller lerklining hos baskerna, samt
slutligen ordentlig knuttimring hos nordbor, schweizare o. s. v. Stolparnas
höjd synas dels bero på den snömängd, man har att räkna med, dels på
byggnadsmaterialets tyngd och byggnadens soliditet. Ju bättre väggar
dess lägre stolpar, synes vara en regel. En bidragande orsak till den på
stolpar resta förrådsbodens bibehållande synes vara behovet att (särskilt i
regntrakter) låta luften spela fritt även nedifrån i de lokaler, där
spannmål skall förvaras, Förekomsten av stolpbodar synes dessutom i viss mån
hava påverkats av befolkningens mer eller mindre nomadiska vanor. I de
flesta stolpbodsområden lämnar man ännu (eller har för icke länge sedan
lämnat) vissa tider sina förråd utan tillsyn på grund av periodiska flytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>