- Project Runeberg -  Fataburen / 1927 /
140

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

LITTERATUR.

framställas i kapitlet »Hur gammalt är dalmålet?», är även den av stort
intresse vid jämförelse med de egenartade sekundära kulturutvecklingar
i övre Dalarna som sedan länge utgjort ett av den svenska etnologiens
viktigaste och mest omdebatterade problem. Förf. tror sig kunna visa
att »dalmålet under 1300-talets lopp övergick från ett mera flytande,
ut-vecklingskr af tigt stadium till ett tillstånd av relativ stadga». När så
upptages frågan om åt vilket håll dialekterna äga sina närmaste släktingar
ansluter sig förf. till de forskare, som uttalat, att »dalmålen kunna
betraktas som svenska folkmål och närmast ansluta sig till den uppsvenska
dialektgruppen», men söker i samband härmed leta fram »orsakerna till,
att dalmålet - vad både ålderdomligheter och nybildningar beträffar -
visar en så nästan enastående originalitet». Han finner då att varken
den geografiska isoleringen eller dess betydelse för kulturutvecklingen får
överdrivas, l stället måste man, hävdar förf. med rätta, räkna minst lika
mycket »med tvenne andra faktorer, nämligen sammanboendet i folkrika
samhällen och en viss psykologisk primitivitet». Säkerligen är särskilt
den sistnämnda synpunkten värd att närmare utredas och då torde också
ett ej ringa etnologiskt material kunna indragas till ytterligare belysning
av frågan.

Här har endast i korthet kunnat omnämnas några av de
problemlösningar förf. givit i sin inledning. I en särskild del av denna behandlas
frågan om dalmålsområdets dialektgeografiska indelning. På flera
punkter inbjuder också denna till etnologiska paralleller liksom förf. både här
och i den egentliga avhandlingen (särskilt i de verkligt läsvärda noterna!)
meddelat iakttagelser av stort metodiskt och principiellt intresse.

G. B.

GÖTLIND, JOHAN: Saga, sägen och folkliv i Väster götland. Uppsala
1926, XXXII + 201 s. 4:o.

Västergötland hör otvivelaktigt till de svenska landskap, som äro att
betrakta som guldgruvor for den etnologiska forskningen. I många
avseenden levde här primitiva levnadsförhållanden kvar långt in emot
slutet av förra seklet och samtidigt äro de kulturgeografiska problem, som
där måste utredas* av betydelse för bedömandet av hela mellersta Sveriges
förhållanden till utländska inflytelser och därav beroende kulturnyheter.
Så till vida är det att beklaga att denna landsända icke ännu på ett
tillfredsställande sätt blivit utforskad. Och ett önskemål i den riktningen
blir ännu mer betonat om man betänker att etnologisk forskning därvid
skulle kunna gå hand i hand med energiskt bedrivna studier på
närgränsande forskningsområden. Den framställning, vars titel läses här
ovan är en frukt av dessa sistnämnda arbeten och har till författare en
man som ägnat hela sitt livs forskning åt utforskandet av sin hembygds
språk och diktning.

Främst i boken står en inledning, vari förf. i korthet ger en
historik över »hur dessa uppteckningar kommit till», d. v. s. över det nu mer
än halvsekellånga uppteckningsarbete som av olika organisationer och
personer bedrivits inom landskapet, varjämte meddelas en översikt av den
tryckta litteraturen på området. Huvudinnehållet utgöres av en
omfattande samling »andliga fornminnen», såsom förf. kallar dem. Bidragen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:09 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1927/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free