Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 VAK ÄLDSTA PÅ SVENSKA TRYCKTA JULBESKKIVNING.
rof war Solen sin warma, liksom döden beröfwar djurkropparna deras.
Wis-serligen synes också icke något djurslag kunna wara en tjenligare symbol
af wintern. Dess stela borst wäcker begreppet om köldens stelhet, och
äfwen omedelbart ett slags rysning. Det trifwes i fuktighet, i träsk och
kärr, dem frosten, af naturliga orsaker, wanligen först angriper; det lefwer
af ollon, en frukt, som egentligen kan kallas winterfrukt, då den fordrar frost
för att blifwa smaklig och ej skadas af den strängaste. Det är af en
mycket het natur och uthärdar den starkaste torra köld till en sällsynt grad.
Äfwen den omständigheten, att wildswinet dödade Adonis på Idaliska berget
synes bestyrka sanningen . af Macrobii förklaring, ty hwar, om icke på de
höga bergen, kan wintern sägas ha sitt säte och kölden i synnerhet yttra
sin dödande egenskap?
Läsaren gissar redan hwart jag will hän, och drager kanske på axeln
öfwer de antiqvariska förklaringarna. Få se, tänker han säkert, om icke
Adonis till slut blifwer war Nordiske Gud Odin. Alldeles. Det är hwad
jag just nu tänker bewisa, och hwad andra Lärda påstått före mig. Jag
will ej uppehålla mig wid likheten af sjelfwa namnet, hwaraf så mycket
kan göras. Jag will blott anmärka, att, enligt en vers af Orpheus, som
citeras af Macrobius, war Adonis (Adas), icke allenast samma Gud som
Jupiter, men äfwen som Liber eller Bacchus, Grekernas Dionysos; och att han
hos Romare och Greker (liksom hos Egyptier) symboliserade Solen, synes af
följande bekanta verser i Virg. Georg. I. 5.
- - - Men I, O Naturens
Ewiga Ljus, som på fästet regeren det hwälfwande året,
Liber och blida Ceres, - - -
(hwaraf man ser att Ceres war samma Gudomlighet, som Diana eller
Manen - åt hwilken wildswin offrades - och följaktligen som Egyptiernas
Isis, äfwenledes enligt Herodotus, hedrad af samma djurslags offer, liksom
Hor-Apollo, deras Bacchus). Att Odin war war Bacchus och att
Julhögtiden förnämligast war anställd till hans ära, tillkännagifwer redan hans
benämning af Jol-fader. Att han äfwen war Solens symbol hos oss (liksom
winets Gud war det hos Romare, Greker och Egyptier) antydes redan i
Mythen om hans ena öga, som pekar åt Osiris; och hwad som ännu kunde
synas brista i min bewisning, ersattes det ej redan af den besynnerliga
omständighet, wid hwilken man hittills måhända ej fästat nog uppmärksamhet,
att Jul galten af wara förfäder kallades Sonargalt, Solgalt?
Efter denna förklaring, som det står Läsaren fritt att antaga eller
förkasta, har då Galten äfwen hos wara förfäder warit en symbol af wintern;
och det wäsen man gjort af den wid Jul-högtiden, syftat på winterns då
wanligen högsta förmåga att betaga Solen sin lifgifwande warma (döda den);
på menniskans behof, att ersätta dess saknad genom en annan factice
warma, hwarwid den föregående skördens förråder i synnerhet kommit i
fråga, så att Jul-högtiden tillika warit ett slags tacksamhets-högtid för
jordens fruktbarhet under det föregående året, en högtid, som således i sig
förenat alla de symboliska anledningar, wid hwilka, från de äldsta tider
tillbaka, det ifrågawarande djurslägtet warit offradt, neml. åt alla de
Gudomligheter, som föreställt jorden, ur hwars sköte allt framgår, som tjenar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
