Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 VÅR ÄLDSTA PÅ SVENSKA TRYCKTA JULBESKRIVNING.
ledes dem att tacka, om icke för sitt upphof, åtminstone för sitt
bibehållande på wara landtmäns golf, sedan hos dem all aning förswunnit icke
allenast om halmens äldre symboliska betydelse, men äfwen om den senare,
som förmodligen munkarna sökt gifwa den, då de funno den omöjlig att
afskaffa. Den superstition, som ännu råder hos war allmoge, att om man
gifwer boskapen att äta af Julhalmen, då den om wåren första gången
ut-släppes på bete, skall den ej anfallas af sjukdomar eller skingras; att om
den utströs på en åker, skall åkern bära mycken säd och att om frukt-trän
dermed ombindas, skola de få mycken frukt, synes också både hänwisa på
Julehögtidens betydelse i hedendomen och bewisa att bruket af
halmbred-ning, som i medeltiden och ännu senare äfwen wid andra högtidligheter
warit antagit och utsträckts icke allenast till golf, men äwen till wägar och
gator, ifrån Julhalmen leder sina anor.1 Bruket i wissa landsorter att
Julafton utsätta en otröskad sädeskärfwe på en stång, hörer också till kretsen
af samma symbolit.
Då jag har att tala om Jul-plägseder och Jul-widskepelser, bör jag ej
heller förgäta den, som på wissa orter är rådande i anseende till det bröd, .
som kallas Jul-galt eller Jul-kuse, hwilken, som bekant, utgör den förnämsta
kakan i Jul-högen. Ej nöjd att låta den pryda det dukade bordet ända till
Knutsdagen, gömmer war Bonde den ända till wåren; han söndersmular då
ett stycke af densamma och lägger dessa smulor i sånings-skäppan bland
säden, för att utsås med den på åkern, och ger äfwen dragarne att äta
deraf. Ett annat stycke förtär han sjelf. Han och dragarne tros derigenom
få större krafter och kunna förwaras mot alla sjukdomar, och åkern erhålla
en större fruktbarhet, så att äfwen här det hedniska ursprunget och den
symboliska betydelsen röja sig. Många gömma stycken af denna kaka från
den ena Julen till den andra och tro, att de (äfwensom Jul-brödet i
allmänhet) wid wissa sjukdoms-tillfällen hafwa en wälgörande werkan.
Bruket att Jul-afton ge bättre foder åt boskapen och i synnerhet åt
hästarna, kan wäl ha någon grund i den allmänna wälwilja som lifwar
menniskan, då hon känner sig glad och lycklig och som då förmår henne, att
äfwen göra husdjuren till föremål för densamma; men den förnämsta
grunden dertill bör dock sökas i Jul-högtidens hedniska föremål, i synnerhet
hwad Hästen angår. Den war, som bekant, ett heligt djur i Norden, der
den äfwen offrades -. måhända åt Odin, liksom, hos Romarne, åt Mars,
emot hwilken Odin, såsom Nordens Krigs-Gud, äfwen swarade. Den
kapp-körning, som på wissa orter anställes Juldagen wid återresan från kyrkan
och hwarwid den, som först kommer hem, äfwen först tros få sin gröda
inbergad det följande året, hänwisar likaledes på Julhögtidens hedniska
ursprung och föremål.
Man må ej förundra sig eller förtryta, att de första Christna
missionärerna sökte att lämpa sig efter hedningarnas bruk och ceremonier, och
att, i synnerhet wid deras förnämsta fester, endast ombyta föremålen för
dem, utan att ombyta tiden. En i jemförelse med Hedendomen så
öfwer-sinnlig och abstract religion skulle, utan denna klokhet, ej hos en sinnlig
och widskepplig folkmassa wunnit något insteg eller med hastighet utbredt
sig i werlden. Det är sannt, Christendomen, omplantad på den yppiga Ita-
1 Se Du Fresne, Art. Jonchare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
