Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 195
skepelse med sina omsorgsfulla sammanfattningar och grundliga
litteraturförteckningar kommer att bli en oumbärlig uppslags- och även studiebok i varje
fackmans bibliotek samt i varje offentlig boksamling, och att en framtid har
att motse nya bearbetade och oupphörligt fullständigade upplagor av detta
standardverk, är en spådom, som man icke behöver draga i betänkande att
uttala. N. E. H.
LANDTMAN, G.: The Kiwai Papuans of British New Guinea, a
naturc-born instance of Rousseau’s ideal community. With an introduction by
Alfr. C. Haddon. 40 -h 486 s. 8:0. 111. Macmillan & Co. London 1927.
I den bekanta tidskriften för finländsk folklivsforskning Budkavlen
1926 (s. 81 ff.) fann man - kanske i likhet med undertecknad icke utan
en viss överraskning - en uppsats av professor Landtman, som behandlade
likheter mellan vegetationsriter i Nya Guinea och i den skandinaviska
Norden. Utan att ingå på någon inträngande förklaring av dessa likheters
orsak, om den är att söka i ett allmänmänskligt psykiskt substrat eller i
mer eller mindre medelbara kulturförbindelser (minst tror han tydligen på
det senare), nöjer sig författaren med att påvisa en del förvånande likheter
i odlingsriterna mellan våra folkseder och ett så avlägset och för oss i allo
främmande folks som papuas. »Utgöra de endast tillfälligheter?» Man torde
härpå kunna omedelbart svara, att vetenskapen principiellt förnekar sådana.
Sin avhandling avslutar Landtman med följande tänkvärda ord: »Man kan
ej undgå övertygelsen, att forskningen rörande den andliga kulturen har att
allt allmännare beakta de sarn-mänskliga egenheterna. Kulturmänniskorna
måste finna sig i att mer eller mindre känna igen sig själva i vildarna. Å
andra sidan bildar den materiella kulturen icke något oavhängigt kapitel för
sig. Dess gestaltningar bestämmas, förutom av de naturliga betingelserna,
även av andliga förutsättningar hos människorna.»
Det är egentligen denna professor Landtman s här in extenso anförda
slutledning, som jag i det föregående siktat till för att i Fataburen få
citera den i en anmälan av hans här ovan angivna arbete. För att förstå
vår egen folkkultur i dess olika kulturskikt måste vi ställa den i jämförelse
med även de s. k. naturfolkens, resultaten av jämförelsen må sedan bli
positiva eller negativa. Det är ej blott utvecklingskontinuitet utan även
utvecklingsparallellitet, icke blott utvecklingsdivergens utan ock ren kontrast,
som bliva för kulturforskningen och etnologien av intresse och betydelse.
I detta hänseende erbjuder den papuastam i sydöstra Nya Guinea nära
Torres sund, som Landtman undersökt, ett särskilt intresse såsom
representerande ett längst ned mot Australien utskjutet, av ålder jordbrukande
naturfolk på den »gamla världens» halvklot, om ock ej inom den »gamla
världens» gränser. Med man ville nästan säga otrolig energi har Landtman
inträngt i och klarlagt detta folks levnadssätt och förmått invånarna att för
honom yppa ej blott sina sagor, sägner och föreställningar utan ock sina
ceremoniers hemligasta mysterier. Till en mycket väsentlig del utgöras
dessa av fertilitetsriter, stundom med starkt sexuella och obscena inslag.
Bland fruktbarhetsriterna förekomma ock några, vilka erinra om
vegetationsriter hos såväl gamla som senare tiders kulturfolk i Europa. Sålunda möter
man t. ex. motsvarigheter till den även hos vårt folk ej längesedan före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
