Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 LITTERATUR.
kan tyda på ett »jag» och blir endast »berättande». Men detta förstörande
var där medvetet, hos Durers andra efterapare hade det endast berott på
oförmåga. Så kan Lucas Cranach stämplas som plagiator, men
upphovsmannen till det ryska träsnittet som självskapande konstnär. Så långt Fraenger.
Man kan vara enig med honom om folkkonstens originalitet och nyskapande
förmåga och reagera emot att termen »gesunkenes Kulturgut» får en
karaktär av värdesättning. Men man måste ställa sig kritisk mot det sätt på
vilket han vill bevisa sin åsikt. Folkkonsten är för det första ingalunda fri
från individualitet. Oeh att döma om vad som är medveten eller
omedveten omändring i en efterbildning är ju en subjektiv sak. Det går inte
heller att förneka att folkkonsten i mångt och mycket fått sin prägel just
på grund av bristande tekniska resurser. För övrigt är det vanligen inte i
det första överförandet av ett motiv från stilkonst till folkkonst, som
nybildning sker, utan i stället i motivets senare utveckling. Traditionens
betydelse i folkkonsten skymtar föga fram i Fraengers uppsats. Men det är
genom folkkonstens sega fasthållande vid traditionella motiv, som dessa kunna
omskapas till former som på annat håll sakna motsvarighet. Och just på
den punkten synes det föreligga starkare skäl än dem Fraenger anför för
att förklara termen »gesunkenes Kulturgut» för missvisande eller intetsägande.
I Sigurd Erixons bidrag »Die schwedischen Bauern-Malereien»
meddelas ett material som är i hög grad upplysande för förhållandet mellan
stilkonst och folkkonst. I folkkonsten träffa vi på mästare och skolor likafullt
som i stilkonsten. Här likaväl som där måste vi räkna med stilar och
stilperioder, som kunna begränsas, med årtal. Någon allmän analys av sitt
material har Sigurd Erixon inte inlåtit sig på; i enlighet med svenskt kynne
föredrar han att lämna en saklig redogörelse. Det är den första översikt
som föreligger om det svenska allmogemåleriet och för övrigt så gott som
det enda som skrivits i ämnet.
En grupp uppsatser behandla folkkonstens uppträdande inom olika
geografiska områden. Michael Haberlandt ger här en översikt över den
europeiska folkkonstens karaktär. Wilhelm Pessler skisserar upp »Grundziige zu
einer Sach-Geographie der deutschen Volkskunst», där han meddelar ett stort
antal utbredningskartor. Delvis utanför ramen av årsbokens övriga innehåll
faller Hoffman-Krayers utmärkta museipedagogiska uppsats »Tiber Museen fiir
vergleichende Volkskunde».
S. S.
SIRELIUS, U. T.: Finlands ryor. Textilhistorisk undersökning. Med 93
färgplanscher och 384 bilder i texten. Helsingfors 1924.
Professor Sirelius (Helsingfors) har i ovan nämnda publikation kunnat
framlägga resultaten av mångåriga materialstudier och arkivforskningar
rörande det viktigaste området av Finlands textilkonst, ja, man torde kunna
säga av Finlands folkliga konstslöjd överhuvud taget.
Han har fullföljt sitt värv med en mångsidig, aldrig tröttnande
vetenskaplig ihärdighet, som dock icke alldeles döljer en levande känsla för
undersökningsobjektens säregna konstnärliga värden.
Tre inledande kapitel behandla i överskådlig, något sammanträngd form
de äldsta uppgifterna om Skandinaviens ryor, deras benämning, användning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
