Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 OTTO MANNERFELT.
det fyrkantiga fönstret åt gården fanns ett bord, på vilket stod en
större spegellåda och framför denna spegel brukade mamma kamma
sig och pappa alla rakedagar raka sig. Han ville då gärna, att någon
skulle sitta bredvid honom. På västra väggens mitt stod den stora
dubbelsängen med det vita stickade täcket över sig. Möbleringen var
lika på ömse sidor av sängen och upptog i följande ordning en
rödpole-rad kommod, en stoppad länstol och en likaledes rödpolerad byrå med
tre lådor, byråns långsida längs den mötande väggen. Mellan södra
väggen och dörren till lilla förmaket stod en även rödpolerad stoppad
soffa och över denna en synnerligen vacker pendyl. Då predikan
lästes, satt alltid pappa i soffans innerhörn, mamma i ytterhörnet,
faster Hedda, så länge hon levde, i deri södra länstolen och jungfru
Greta i den norra. Övriga åhörare sutto utmed väggarna i såväl
sängkammaren som lilla förmaket. Efter läsningen brukade faster
Hedda från en medförd ask bjuda småbarnen på en karamell. Jag
minnes dock en gång, då det efter predikan hette, att eftersom barnen
icke suttit stilla, blir det ingen karamell i dag - jag minnes livligt
hur djupt detta grep oss, då vi sågo, att denna bestraffning pressade
tårar ur fasters ögon, då hon stod upp och gick sin väg.
Söndagsmiddagen utmärktes av tre rätter mat. Såväl
kötträtt, soppa som smörgåsbord voro av finare beskaffenhet, och
efterrätten utgjordes av kokad frukt eller icke så sällan av den
mycket omtyckta rätten blancmangé. Några särskilda bjudningar
förekommo sällan eller aldrig. Jag tror mig knappt kunna minnas mer
än tre, den ena ägde rum 1858 i november, då faster Hedda begrovs,
den andra 1859, då häradshövding Janne Kichert förlovat sig med
morbror Vilhelms dotter Anna och den tredje 1860, då Hedda
Lönner-blads dotter döptes. Vid sådana tillfällen var det dukat gående bord
och vin serverades från bordet, där det i hörnen stodo vinkaraffiner
med sherry och portvin. Men grannar och bekanta kommo, som förut
antytts, självbjudna ofta och särskilt vid familjefester.
Om vardagarna gick allt sin gilla gång. Vid uppbrottet från
frukostbordet kvarlämnade vi som ovan (sid. 97) berättats i
matsalen pappa rökande sin långpipa och mamma ofta med en
strumpstickning i handen. Matbordets avdukning försiggick sedan omedelbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
