Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFERKASTAR UTAN DÖDSMOTIV. 119
därstädes med följande ord: »Jag ökar på dig, kallvarp, du ökar på
min part.» På andra ställen använder man följande formel, vilken
torde vara den allmännaste numera: »Jag ökar på dig, kallvarp. Gud
ökar på min part!» Författaren omtalar också, att skolbarn och
konfirmander stundom kastat på en dylik hög i Fleringe med följande,
ord: »Jag ökar på dej, kallvarp, Gudomen give, att jag måtte kunna
min läxa!»
I Nordiska museets arkiv finnas visserligen talrika uppteckningar
om Offerkastar, men det är ytterst sällsynt, att förklaringen till
handlingen - om en sådan förklaring finnes - innebär speciell
lyckomagi. Från .Bergs socken i Jämtland meddelas emellertid (Ella
Olsson, uppteckning 1924) : »Invid vägen till Bergsbodarna liggei
det en kast av bara pinnar och kvistar. Dit ska varje flicka kasta en
pinne, då hon går förbi och tänka på vad hon gör det för, så blir hon
inte gammalstårscha (gammal ungmö). - Kvisthögen där kallas för
’gammelstårschkastår’.» Det gäller här liksom på Gotland positiv
l y ek omagi. Både denna och den profylaktiska, som syftar till att
avvända, olycka, är också företrädd i Ångermanland. Nordlander
berättar (Fäbodväsendet i Ångermanland, Svenska landsmål 1884, 18,
Mtl. 24) följande: »För att skydda boskapen för björn ock alt ondt
säges äfven offer hafva skett. På Styrnäs-skogen nära
Stekparinbäc-ken finnes ett stenröse, som kallas Offerkista ock skall hafva uppstått
därigenom, att små stenar kastats dit till boskapens skydd. Enligt
uppgift skall ett sådant röse ock finnas i Ödsgårds by i Edsele sn.
Högen kallas Offerröse ock säges hafva uppstått på det sätt, att
vallhjonen, när de lyckligt kommit hem från skogen, hvarje kväll kastat
dit en mindre sten. I en närliggande fors valde de därför små släta,
runda stenar.» Detta tackoffer har inom parentes sagt sin
motsvarighet även utom Europa. Sven Hedin omtalar sålunda (Genom
Khora-san och Turkestan, sid. 136-137)1 följande: »Klockan 8 kommo vi
upp på en kulle, på hvars topp till venster reste sig en stenpyramid;
rundtomkring densamma syntes tusentals små rosen, uppstaplade af
runda stenar från vägen. Denna plats kallas Teppe-i-Salam eller
’helsriingskullen’, emedan pilgrimerna härifrån för första gången skå-
1 Jag har förste amanuensen Gösta Berg att tacka för detta citat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
