Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ERNST KLEIN
far som en mindre inurbrukslave med många hål borrade genom
bottenplankorna (2 X 1,5 X 0,30 m.). Denna för orten speciella
anordning brukas av Svartlögaborna som »skaka» skötarna över
laven; härvid lägger man båten långsides en brygga eller ett
lämpligt berg, drar laven utmed relingen, placerar ovanom laven en
bock och ger ut skötarna ur båten över laven så att »stortäln»
vilar på bocken. Detta sätt att reda garnen sammanhänger med
metoden att samtidigt »stena av», d. v. s. för varje gång lösknyta
sänk-stenarna, vilka sedan ånyo påsättas, när skötarna skola läggas.
Denna nordligare metod möter just här den sydligare, där man brukar
»fasta hallar» på skötarna, vilka då bli tyngre och måste »benas» eller
»plockas» på ett annat sätt, då de ej utan fara för garnet kunna
»skakas». Här går alltså för strömmingsfiskets del en mycket viktig
kulturgräns. Möja hör till det sydliga, Svartlöga till det nordliga
området. - När de icke begagnas, stå lavarna i saltboden jämte de
tre-benta »redpallar», på vilka inan sitter under arbetet med »galningen»
riv den strömming, som skall saltas.
Det är nu mycket länge sedan man i Möjatrakten levde ett så
reguljärt fiskelägesliv, som i mannaminne varit brukligt på vissa
sörmländska skär och som ännu förekommer vid de stora fiskeplatserna
på Gotland och flerstädes i Götalandskapen, liksom också vid
Bottniska vikens fiskeskär. Hela denna fiskelägesorganisation med sin
fasta samhällsordning och sina speciella lagar går tillbaka på gamla
lagbestämmelser och har därför i stort sett över hela landet en
mycket likartad prägel.1 A andra sidan har lagstiftningen sedan gammalt,
stödd sorn den var på ännu äldre sedvanerätt, lämnat ett visst spelrum
för lokala variationer. Det råder intet tvivel om, att även
Möja-borna en gång haft sina särskilda seder och regler för samlivet och
arbetet på fiskeskären. Eri gamma,! fiskare i Långvik (född 1858 på
Rödlöga) återgav efter sin fars berättelse, hur det gått till på
fiskeskären här i trakten under förra hälften av 1800-talet. Man hade då
alltid en vald befälhavare, »hamnfogden», vars förnämsta åliggande
var att tillse, att ingen gick ut med skötarna fore de andra. Signal
till uppbrott gav häri genom att hissa en flagg. (På andra håll före-
1 Se Sigurd Erixon, Ett skärlag och dess arkiv. Fatab. 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
