Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄRKARLSLIV I MÖJATRAKTEN 131
komma signaler med klocka, trumma eller horn). Likaledes ålåg det
hamnfogden att övervaka, att ingen fiskade under söndagsdygnet. På
söndagen skulle alla samlas för att åhöra predikan, som upplästes ur
en postilla av någon därtill skickad fiskare, när icke Ljusteröprästen
kom ut, vilket (enligt en annan sagesman) skedde någon gång i
månaden.
En intressant detalj, som tyder på, att samma ordning för
skötarnas läggande rått här under 1800-talet, som den, vilken avspeglas
i det just dessa trakter berörande »hamnskrået» av 1450,1 vår äldsta
fiskestadga, meddelar samma fiskare i följande form: »De hade inga
ankaren till skötarna förr, utan bara stenar med inborrade
järnkrampor. (Även enklare, endast med en vidjehank ombundna ankarstenar
torde ha förekommit. De finnas kvar ännu i Rådmansö-skären). När
de lagt ut dem, fingo de sedan ligga, tills man slutat fiska på den
platsen». Detta yttrande tyder på att varje fiskare här. just som de
gamla lagarna omtala, hade sina särskilda »skötsättningar, fasta
platser för fisket, vilka han på ett eller annat sätt (flerstädes har det
skett efter kapprodd första dagen, annorstädes efter överenskommen
tur) fått vid fiskesäsongens början. Här lade han sina ankarstenar
ined linan uppehållen av en vakare; särskilda bestämmelser stadga
redan i det äldsta hanmskrået straff för den som begagnar, flyttar
eller stjäl en annans ankarlina och sålunda ockuperar hans plats.
Detta fastsättningsfiske på given plats lever för övrigt ännu kvar på
några håll.
De farkoster, som begagnades vid fisket ute på skären skilde sig
ännu i mannaminne ej blott från de nu allmänt brukade motorbåtarna,
utan även från deras närmaste föregångare.
Skötbåtarna, »skärbåtar», voro äldst i mannaminne ännu i regel
snipor av ansenlig storlek, c :a 2(5 fot över allt (fig. O och fig. 7).
De voro riggade med ett råsegel, enligt beskrivning »lika brett upptill
och nedtill, men med skothalsen litet förlängd». Rån var fästad vid
masten medelst ett band, på vilket svarvade träkulor voro uppträdda,
1 »llampna Skrå på Swenska Högarnar etc.» G. E. Klemming, Skrå-ordningar, Sthlm
1856. Jag syftar på par. 8-11 samt 16. I sistnämnda par. torde »stänger» att döma
av sammanhanget böra läsas »strenger», d. v. s. ankarlinor, vid vilka skötarna sattes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
