Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ERNST KLEIN
Möja. Dess ägare, Karl Österman, berättade ett och annat om både
båten och dess användning. Sumpen hade han för c:a 30 år sedan
låtit bygga hos båtbyggaren August Sjöblom på Söderöra- Den hade
kostat 400 kronor med mast och roder, men då hade byggherren själv
fått släppa till virke till - kajuttaket, »ty det var för billigt pris,
då Sjöblom nästan förlora på’t!» Seglen köpte Österman också själv
i Stockholm. De köptes i »stuvar» om 6 a 7 meter a 1:30 metern.
Det gick åt hela 9 stuvar, och då blev det så mycket över sorn till
en liten presenning. Seglen sydde ett par sjömän på Norröra på
en vinter, och riggen gick till mer än skrovet, innan den blev färdig.
Båten är av furu utom relingen, som är av ek och aktre stamkraften,
som, ovanligt nog, är av al. Om dess utseende och dimensioner får
man en föreställning genom illustrationen.
De voro alltid två, vintertiden ofta tre man i henne. De
brukade dels ligga ute vid Svenska Högarna och fiska torsk, som de sedan
förde in till Möja och höllo i sumpar. Men när de hade tillräckligt
med fisk eller kunde köpa ihop last, reste de till »sta’n» och sålde.
När man då kom till fiskarbron, hände det att fiskhandlarna
inte ville ge så mycket, som man själv få/tt betala. Då var det bara
att lägga sig inne i Nybroviken och »kila ut» fisken (sälja kilovis)
på Östermalmstorg. På det sättet kunde det gå om en månad, innan
man fick slutsålt. Detta gick naturligtvis bara för sig på vintern.
Men då hände det också, att man mötte is i inloppet, när man skulle
hem, och fick ta bogsering för flera hundra kronor, och då gick
förtjänsten all världens väg.
En vinter hade Ö. och en kompanjon köpt ihop för 2,500 kronor
fisk. De fingo sedan ligga vid Strandvägen en månad, innan lasten
var slutsåld. När de så höllo avräkning, hade de ett par, tre kronor
i förtjänst. Ändå hade de levat sparsamt, ätit av matsäcken, och
bara på söndagarna hade Ö. köpt litet kaffegrädde och för 25 öre
kaffebröd till doppa. Men då hade också kompanjonen grälat och
sagt, att han inte hade råd till sådant överflöd. Ty han hade lånat
400 kronor till sin andel i fiskköpet och på dem fick han betala 40
öre i månaden »i procent på vart hundratal», som han räknat ut det.
Och det hade han gräsliga bekymmer för. En god sak var i alla fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
