Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENTRÄDET. 149
borttaget. »Detta låg nära gränsen emellan Sjösås, Ramkvilla och
Nottebäcks socknar på en vacker gräsbeväxt kulle och höll omkring
70 meter i omkrets men var endast en meter högt. Det var byggt af
stora, släta stenar. Midt i roset var en graf, likaledes byggd af och
öfvertäckt med släta stenar, och i denna anträffades några brända ben,
ett stycke af ett flintspjut och en ovanligt stor hästsko. På slätten
utomkring lågo många stora stenar, under hvilka äfven funnos brända
ben. Ett stycke därifrån finnes på kullen en stor, vid och omkring
l meter djup källa med godt vatten.» Namnet Majkulle låter förmoda,
att även här en majstång varit rest.
Ännu på 1870-talet levde många personer, som mindes majstången
på Messommarsbacken i Karryd. De äldre och somliga av de
medelålders kallade stången mdjnträt. så t. ex. Stolta-Katrina, Stolta-Maja
och Stina i Norretorp. Min sagesman är J. A. Göth. som hört uttalet
måjnträ även i Göteryd, Pjätteryd och Traryd i Sunnerbo. Ännu i
början av 1900-talet kunde man i Värend få höra äldre personer säga båjn
(ben) ståjn (sten), måjn (men, skada). Äldre ^ motsvarades således
i deras språk av diftongen aj. Ordet måjnträ bör alltså närmast betyda
träd, som avvärjer men eller skada. Majstången skulle sålunda,
åtminstone inom ett visst område och under en viss tid, ha haft
väsentligen samma uppgift som vårdträdet.
I Karryds by tjänstgjorde en stor oxel på gårdsplanen som
vårdträd. När den hade blivit fälld, sade folket: »Nu har di tätt bort
skyddet. Var ska nu tomten va hemma? Hon skulle ha stått å fre
gåern. När hon hade freat gåern i hunnra år, så hade hon kunnat få
stå där.» Det förhåller sig otvivelaktigt så, att majstången lika väl
som vårdträdet ansetts skydda gårdens eller byns husdjur och
människor.
Enligt G. O. Hyltén-Cavallius, Wärend och Wirdarna IT: 307,
var det förr folktro i Västbo, att det blev ohäll på grödan, om man
försummade att vid midsommar resa majstång. Mari höll där vakt om
stången i tre nätter, ty om den blev bortförd eller skadad av någon
fiende, drabbades hela gården av någon olycka. »I Sörskog, af Bergs
socken, fanns ännu år 1850 ett stort rör, kalladt Stångröret efter en
stång, som fanns upprest i dess midt. Denna stång måste alltid hållas
11-290301. Fataburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
