Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 H. L. LARSSON.
helst. Förr använde man osmält ister, men det var sämre. Under
vändningen och smörjningen får det arbetande laget en välkommen
paus, men tidtagaren ser efter, att fem-minutersskyldigheten
full-göres helt, innan ombyte sker. De vilande lagen undfägnas med kaffe,
dricka och mat. Fordom var brännvin en nödvändighetsvara, som
flödade rikligt vid repbråkningen. en kanna var det minsta, som måste
finnas. En hel hop nyfikna och skådelystna av båda könen och alla
åldrar samlas, taga livlig* del i det allmänna larmet, emellanåt även i
arbetet och naturligtvis i förfriskningarna. Det är ett sannskyldigt
folknöje. Emellanåt går bråkningen med dubbla krafter, d. v. s. två
man vid varje stångända. Då blir det fart på hjulet, och remmen
slår ordentlig knorr, »knut», innan hjulet vänder. Enkla lag kunna
»göra knut», om de klämma till riktigt ordentligt. Det lag som gör
de flesta knutarna är och utropas som det bästa, och tävlingsivern
underblåses på alla sätt. Det var väl för det ändamålet som
brännvinet skulle vara med. Att smörja och vända försumma ej
vederbörande »förmän», vilka liksom rep, hjul, stänger, bråkare och hela
sällskapet nu se tämligen flottiga ut. Emellanåt brister någon tåt i
remmen men hopsys genast med starka remmar. Efter 2, 3 timmars
ihärdigt arbete har man fått rerninen så mjuk, att smörjaren kan linda
henne om fingret och ledigt föra fingret upp och ned. Hon tar ej emot
någon smörja vidare, utan det bara stänker ifrån henne. Då är
bråkningen färdig, den kan ibland räcka halva natten. Remmen har
blivit uttänjd, så att hjulet nu hänger nära en fot längre ned än då
man började. Man går ifrån alltsammans och låter det hänga, ty alla
äro trötta men mätta och belåtna.
Följande dag slås rep. Hjulet lyftes upp och understödjes igen.
»Ändan» på remmen letas fram och frigöres, och hela remmen
»drages ned». Så famnas den upp, och nu gäller det att beräkna väl var
de särskilda delarna skola placeras i repet. Remmen är trots
noggrann klippning något olika till styrka och tjocklek, den del som
suttit i ytterkanten av huden är svagare än det som suttit i oxens
rygg. Man börjar med de svagaste delarna och tvinnar med fingrarna
ihop en dubbel rem med ögla, repets smalända, »risp». Somliga sätta
in en liten avlång järnring i ripsen. Det gäller att tvinna så ståteligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
